Lösa tankar om bildkvalitet.

Vid det här laget har väl alla blivit mer eller mindre bekanta med fenomenet full HD (1080p), det är ju ett par år sedan den standarden släpptes och nu hör man lite här och där folk som börjar prata om nästa generation av upplösning. Men trots att Full hd ser rent ut sagt jävligt bra ut, och jag vanligtvis är den förste att hurra för nya prylar så känner jag idag för att ställa frågan: är det verkligen nödvändigt?

Jag har tittat en del på blu-ray film på sistone och det har slagit mig att det ibland ser ut som om rörelserna går för fort. Jag misstänkte länge att det hade att göra med att våra ögon inte hanterar 1080p, med argumentet att det på tv'n har bättre skärpa än tavlan som hänger bakom den. Men nu är jag ju närsynt så det kan vara det som är problemet.

Men det är inte hela historian. Saken är att våra ögon (och vårt syncenter i hjärnan) är väldigt avancerade konstruktioner, konstruerade med en sån enorm finess att vi ibland glömmer hur de fungerar. På inte mycket mer än en sekund kan våra ögon ändra fokus från någon som är precis framför dem till någon som är en fotbollsplan bort. Ingen kamera klarar det. Men det är mer än det, vår hjärna vet vad som är vettigt att slösa kraft på. Vilket innebär att den kortar in på saker som inte är nödvändiga. En av de sakerna är skärpa på något som rör sig.
I naturen så kan man dra slutsatsen att om något rör sig tillräckligt fort i ens närhet så finns det kanske viktigare saker att lägga energin på än att försöka uppnå perfekt skräpa.

Detta kallas rörelseoskärpa, ni ser det när ni t.ex. åker bil, hur suddiga sakerna som far förbli blir.

När man har gjort hd filmer har man utan att tänka sig för minskat ner rörelse oskärpan i bilden, så när vi ser en hd film och någon springer så säger vår hjärna, om han syns så klart kan han inte röra sig så fort som han gör, och vi tycker det ser konstigt ut.

Nu vet jag att vissa filmbolag har kommit på problemet och börjat arbeta med avsiktlig rörelseoskärpa, men att trycka ut ett nytt upplösningsformat innan man löst alla problemen med att det förra redan var för mycket för oss att hantera verkar väldigt märkligt.

Istället för att bara jobba på ren kraft i upplösningen så kanske de skulle börja jobba med de sakerna där tv apparaterna int eelver upp till våra ögon, djup i bilderna (nu pratar jag inte bara 3d) och anändandet av vårt periferiseende. men det är bara mina lösa tankar

Två svar som blev bra

...så jag gör de till blogginlägg. speciellt som det är länge sen jag skrev något.

Undertecknat Anarkist påpekade under mitt inlägg om monarkin (se listan till höger) följande:

Tänk lite utanför lådan, varför behöver vi någon som styr över oss? Om det nu är så överlägset som jag antar att du kommer påstå i ditt svar så fråga dig själv varför inte frivilligt ingående människor kan välja att bli styra, och de som inte vill kan slippa. One size fits all-tänket är kontraproduktivt. 


På detta svarade jag kort och gott(okej inte kort men ni känner mig.)

Hur långt tar du det? ingen kung ingen president antar jag? men menar du typ inga lagar också?

Nåväl oavsett hur ska jag svara på det.
Makt är lite som energi och följer något som påminner ganska mycket om termodynamikens första lag. I det här fallet, "Makt kan inte skapas eller förstöras den kan bara flyttas runt" (Fredrik Dunge, Rationell Empirism, 2011-12-09, =P)

I det första fallet innebär det att ett land alltid kommer ha en ledare hur man än vrider och vänder på det, det kommer i varje slutet system finans en individ som av någon anledning har mer makt än alla andra individer (Dock inte större än alla andra tillsammans) den personen kommer få mer att säga till om i frågor och folk kommer börja hänvisa beslut till personen, vilket i sin tur ökar personens makt, så även om vi plockar ut kungen så får vi en president, plockar vi ut presidenten får vi stadsministern som de-facto stadschef, plockar vi bort honom får vi riksdagens talman, och plockar vi bort honom så får vi ledaren för det största partiet eller största regerande partiet.
Ergo vi kommer alltid ha någon som styr över oss, det ligger i systemets natur, och det gör det för att systemet är baserat på vår natur, vi är flockdjur och en flock har alltid en ledare. betänk dock att varje gång du plockar bort någon så minskar maktfördelningen.

Om du menar att man ska ta bort alla styrande medel, lagar etc. så är det en ännu sämre ide. Någon kommer behöva fylla maktvakuumet som uppstår och det kommer vara en privat person i det fallet, en rik affärsman eller en ledare för en kriminell organisation (Dock kommer den ju inte vara kriminell då det i ett laglöst samhälle inte finns någon kriminalitet). De kommer i det fallet utöva sin makt baserat på en sak, och det är sin egen vilja, tillbakahållna endast av sin egen moral.

Då föredrar jag att låta makten vila hos folkvalda och ännu hellre hos lagar.

På mitt inlägg om Europa politik (makt kommer från att inspirera folks hjärtan) så kommenterade en anonym person följande:

Vad ser du för mening med att skapa "landet Europa"? Det skulle bara leda till ännu mer maktcentralisering och inte minst införandet av fiat-valutan euron.

Ett kort inlägg som jag svarade på med min vanliga wall of text:

Emu är i längden en god ide, det är lite som en försäkring. Ett lands finansiella problem slås ut över alla med valutan istället för att de blir tvungna att bära bördan själva. Visst idag kanske det ser ut som om vi (eller i synnerhet tyskland) betalar kalaset för någon annans dumma beslut, men vi vet inget om framtiden med säkerhet (och kan inget veta om man ska tro Heisenbergs osäkerhetsprincip) och nästa gång kanske det är vi som är i nedgång och Grekland som räddar oss. Samma ide som en försäkring eller en fackförening.
"Enade vi stå splittrade vi falla"

Och varför är maktcentralisering någon negativt? För att du har intalat dig att det är så? Med centraliserad makt blir varje röst lika mycket värd oavsett i vilket land du bor i (in fact, i EU har små länder mer att säga till om än de borde), medan det med en massa små utspridda länder slutar med att de som har starkast ekonomi eller störst militär bestämmer. Ta USA som ett exempel, de har styrt världen mer eller mindre de senaste 20 åren, är det proportionerligt med deras befolkningsmängd... nej när jag tittar på det så har USA en ganska liten befolkning (åtminstone för ett land som täcker en tredjedels kontinent). I det stora blir det odemokratiskt.
Ta ett exempel inom Europa så har Storbritannien en permanent plats i FNs säkerhetsråd, varför? för att de vann ett krig för 60 år sedan, det trots att de har en relativt liten befolkning. Det är inte demokratiskt. Men om Eu blev ett land skulle Frankrike och Storbritanniens platser i säkerhets rådet representera hela eu. Och folkvalda representanter av 500 millioner invånare (världens 3:de största land)skulle ha de platserna. Istället för att de idag representerar 62+65=127 millioner (22de+ 20nde). Maktens proportion till hur många den representerar har alltså ökat.
En dag kanske vi kan hoppas på en värld ett land. där alla beslut som gäller oss alla fattas demokratiskt av oss alla, men det är långt i framtiden.


Slutligen vill jag tacka Anarkist och anonym för deras inlägg och uppmana andra som läser att lämna kommentarer så ska jag med största nöje debattera med er. Trots allt det är genom dialog vi utvecklas både som personer och som ett samhälle. (Se: Hegels teorier om teser, antiteser och synteser)

Om tro, förströstan och sanning

Tro är något som har blivit väldigt kontroversiellt i Sverige det senaste århundradet. ordet har blivit något av en synonym till religion. ett ord som nästan är ett skällsord.
det är till och med så illa att när jag läste en bok för ett tag sen så hade man valt att översätta det engelska ordet 'faith' med förtröstan.
Vilket är ganska speciellt då förtröstan ligger mycket närmare vad jag anser tro betyder än religion.
Det handlar om att tro, det handlar inte om sanning. vad som är sanning spelar faktiskt ingen roll, det handlar om en klippa att vila sig mot i stormen, någonting att lita på, det handlar om inre frid. inte om vem som har rätt och ve som har fel.
problemet är att religion och tro har blivit ett maktmedel under de senaste  två tusen åren, men det säger mer om den mänskliga naturen än om religion egentligen. som de heter 'det finns folk till allt', det kommer alltid finnas någon som hittar ett sätt att dra nytta av det som sägs oavsett om det är evangeliet Koranen eller Einsteins teori för allmännrelativitet.
det roliga är att tro handlar om inre frid, att hitta något som är så sant om än kanske bara för mig att jag alltid kan lita på det. något som inte kan innehålla någon falskhet eller egenintresse.
Tror jag?
En gång såg jag de 100 mest meningslösa påståendena som sägs ofta i 'herrarnas dassbok' bland dem fanns "jag tror på något" och "jag vill tro", och så här i efterhand kan jag säga att det var så jävla svenskt att dömma ut de meningarna som meningslösa, när faktum är att de tyder på en enorm vishet. Jag tror på något, kan betyda ungefär, jag har hittat mina svar men jag tänker inte packa på någon annan dem. jag vill tro på något, betyder ungefär jag letar efter svar men hr inte hittat nått ännu, vilket är något som åtminstone jag har en enorm respekt för; sökandet.
Jag får väl säga att jag tror på något, jag tror på universum. Och jag tror att universum kan vara skapat av någon elelr något, det är inte orimligt, jag tror att det kan finnas nått efter det här livet. är jag säker på att det är sannt? nej, men det ger mig själsfrid att tro på det. Så jag är kristen? Kanske det, jag tror att jesus har funnits, jag tror han har sagt många av de sakerna bibeln påstår, jag tror att han trodde att han tog på sig mänsklighetens  synder. var han guds son? spelar det egentligen någon roll, guds son eller bara en av tidernas främsta filosofer så har jag en grym respekt för mannen. (Jag respekterar inte folk för vilka de är barn till utan för vad de själva gör)
vad det gäller sanning försöker jag dunsta ned universum till meningar av absolut sanning.  återigen handlar det om tro, vad jag tror är sant.
Min första trossats är: Panta rei. Allting flyter. Till skillnad mot Herakleitos så syftar jag inte på allting förgänglighet, vad jag menar med orden är att det inte finns några fasta punkter, inga absoluta sanningar, till och med de punkter jag hittat är bara relativt sanna. allting flyter, ingenting är beständigt ingenting är sant men ingenting är heller falskt eller lögn. Universum är som havet, trots att hur det är ordnat ständigt förändras så är helheten evig och oförändrad.
min andra trossats fick jag ur Stargate (vilket bevisar att sanning kan hittas överallt): Universum är Oändligt. med vilket jag menar att det är omöjligt att veta allt, ibland måste man helt enkelt lita på något och tro, men det är också en uppskattning för hur oändligt enkelt men samtidigt komplicerat universum är. Det är inte en uppmaning att sluta söka sanningen utan snarare ett erkännande att fulländandet kanske ligger i att söka sanningen inte att hitta den. Det finns inget mål bara en väg att vandra.
Men det här är bara mina svar. de finns för att ge mig nått att tro på och ge mig själsfrid. Men döm inte folk för deras svar för då är ni inte bättre än inkvisitorerna var.

av folkets nåde, Sveriges regent, demokratins försvarare.

Det senaste året har det debatterats mycket gällande Sveriges monarki, republikanerna har pressat starkt för att den skall avskaffas och rojalisterna har kämpat för att stå bakom kungen, vilka lik republikanerna än gräver fram.
Men debatten gällande Sveriges framtid som monarki eller republik ligger långt från en bedömning om Carl XVI är lämplig för ämbetet. Såna spekulationer handlar bara om en person, vi pratar om ett statsskick. Jag gillar kungen, men om vi ska ta republikanernas sida och se honom som ett stolpskott (ledsen kungen men objektivitet tål inga undantag) så finns det massor av exempel på presidenter som har varit minst lika illa. så kungen har besökt en porrklub? Bill Clinton låg med en praktikant. Så  en av kungens vänner hade kriminella kontakter? Harding skulle fått avgå för mutbrott om han inte hunnit dö innan det uppdagades. Och då snackar vi ett land där republik faktiskt har funkat (någorlunda), jag skulle kunna nämna presidenter som Saddam Hussein och hans gelikar.
Poängen är att man inte kan döma ett statsskick efter de värsta ledarna de haft. empiriskt vetande är värdelöst utan ett rationellt resonemang. det är alltså via logik vi måste föra debatten framåt.

Ja republikanerna har rätt i en del saker, monarkin faller inte helt innanför de demokratiska lagarnas ramverk, men kanske är det ett nödvändigt offer.

Om Sverige blev republik skulle det innebära att vi fick en president, en president för det lilla landet Sverige långt i norr skulle dock inte alls ha samma vikt som en kung som arvtagare av en tusenårig tron, och med Erik Segersälls blod rinnande i sina ådror (jag vet att Bernadotte kom hit för mindre än 200 år sen, om ni undrar kan jag förklara). Carl XVI är inte bara en statschef för ett litet land uppe i norr, han är konung av Sverige och det ordet har fortfarande en enorm innebörd.
Dessutom så skulle en president vara folkvald, och därmed bara representera de som har röstat på honom. Han skulle också kunna avsättas.

Och här kommer vi till det viktigaste, republikanerna håller faktumet att kungen inte kan avsättas som sitt huvudsakliga argument för att avskaffa monarkin, jag håller det som mitt huvudsakliga argument för att ha kvar den. Kungen kan aldrig avsättas, inte utan att skriva om grundlagen och det innebär två på vartannat följande folkomröstningar. Kungen  behöver aldrig bli vald eller omvald. Det är hans styrka.
Demokratins svaghet är dess oförmåga att hantera populism, politiker som kastar ett ben åt en grupp för att fiska röster, oftast är det väldigt kortsiktiga lösningar som blir på bekostnad av de långsiktiga. Men en kung behöver inte fiska röster, han kan säga vad som behöver sägas, och det är hans makt, om kungen säger något, så vet vi att han menar det. och det här är hans makt. Varken mer eller mindre än nån annan, han har ingen politisk makt men han kan yttra sig, och göra det med det demokratiska konungadömet Sveriges fulla auktoritet bakom sig.
Det är inte rätt, speciellt inte mot dem som aldrig får en chans att ha ett privatliv, men det är nödvändigt, vi offrar deras väl för att vi ska ha en statschef vi alla kan lita på (om inte omdömme så iaf ärlighet) och anlednignen till att Sverige fortfarande är monarki efter tusen år är att de som följt i Erik den heliges och Mangus ladulås fotspår fortsatt att värna om vårt folk.
Därför borde kungen få tillbaka positionen som riksdagens talman, för att alltid vara där som en påminnelse för politikerna, att allt de säger och allt de gör hörs och ses av en person som de aldrig kan avsätta och som de inte kan påverka, en person upplärd från födseln att representera folket.
Det är ingen stor makt (närvaro vid alla möten och att få vara den som öppnar och stänger mötet) i jämförelse med tex Englands drottning som är;
Elizabeth den andra, av Guds nåde, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands och hennes övriga riken och territoriers Drottning, Samväldets överhuvud, Troslärans försvarare
(jag utgår från att ni vet vad av guds nåde innebär?).


Allt jag ber om är att låta Sveriges regent vara;
av folkets nåde, Sveriges regent, demokratins försvarare.
För det är inte i guds namn kungen talar det är i vårt namn, i folkets namn. Som återbetalning för det offer som han och hans förfäder har gjort för vår skull, låt honom fortsätta tala i vårt namn, låt honom vara en påminnelse hos våra folkvalde politiker att Sverige är ett och folket är ett. Representerade av en stadschef med mandat och skyldighet att representera alla.

Sökes fyra saknade ryttare och 5 obrutna sigill.

Så jorden ska uppenbarligen gå under om ett par timmar, den stora jordbävningen som enligt bibeln skall komma när Jesus bryter det sjätte sigillet. Men det intressanta är att i dne versen nämns inte de dödad uppståndelse, så antingen kommer det en jordbävning till senare (jag har inte hunnit igenom hela uppenbarelseboken) eller så har uppståndelsen inget med jordbävningen att göra.

I alla falla så skall 5 sigill brytas innan jordbävningen.

1.  När det första sigillet bryts skall segerns vita ryttare rida ut, har inte sett till honom, men om nån annan har det får ni rätta mig.

2. när det andra sigillet bryts skall krigets röda ryttare rida ut, och ta freden ur människornas hjärtan och få broder att döda broder. Kriga har vi gjort länge men honom har jag inte heller sett till.

3. när det tredje sigillet bryts skall hungersnödens svarta ryttare rida ut, med tanke på att den andel av mänskligheten som hungrar är strängt avtagande under de senaste tusen åren så känner jag inte att det här kriteriumet har uppfyllts.

4. när det fjärde bryts så ska döden rida ut och skörda en fjärdedel av jordens folk.

5. när det femte bryts så skall de som mördats för sin tro återuppstå, men det verkar vara till himlen de skall komma så det lär vi ju inte märka.

och först på det sjätte sigillet är det tal om nån jordbävning, och då inte den som väcker de döda. men tycker ni allvarligt att vi ens uppfyllt de kriterierna som står här? jag har ju mina tvivel. jag får fråga mig om de som påstår att jorden ska gå under ikväll ens läst uppenbarelseboken?

Iaf jag citerar Markus 13:7 :
"Och ni får höra stridslarm och krigsrykten låt då inte skrämma er. Sådant måste komma men det är ännu inte slutet"

Och det här är Markus citerande Jesus uppenbarelseboken är Johannes visioner. Jag tror att messias ord väger lite tyngre än en evangelists men jag kan ha fel...

Om Ondska kärlek och hat.

Såg lite på smalville nyss och en av karaktärerna säger: "total absence of love, some say thats the definition of evil", en intressant ståndpunkt. Men ingen är väl helt fri från kärlek? å andra sidan, ingen är väl enbart ond.
Men jo det finns faktiskt folk som är helt oförmögna att känna kärlek, folk med vissa psykiska problem är helt utan känslor, och det finns droger som dämpar känslor till nästan obefintlighet.
Men de saknar alla känslor, ja ingen kärlek men inte heller något hat. Och hat är något som ofta är ett attribut av ondska.
Men kanske är det fel, kanske är hat inte en del av ondska utan en del av kärlek. en del av vad som gör oss levande, kanske är det i att inte låta oss själva känna den riktiga faran ligger.
Hat har sina risker, det får oss att trycka undan våran förmåga att älska, men om vi trycker undan vår förmåga att hata så har vi redan mist den, vi kan inte kontrollera vad vi känner, men vi kan låta bli att känna om vi behöver det (psykologiska försvarsmekanismer förträngning och förnekande).
Visst det finns tillfällen då vi kanske tillfälligt måste skjuta våra känslor åt sidan, men i slutändan måste vi möta våra demoner och hoppas att vår förmåga att älska är starkare än vår förmåga att hata.

"För kärlek är lika fullkomligt och ursinnigt som hat"

Justice for all? Knappast Vapen kan inte ge rättvisa.

Jag läste nyss att Osama bin laden  har blivit dödad i Pakistan, jag hörde USAs president Barack Obamas tal om det hela, och jag är inte imponerad.

För det första, bin Ladin är bara en man hans död kommer inte göra någon större skillnad i det större kriget mot terrorismen, kanske kommer det bara trappas upp än mer nu när amerikanarna har gjort en martyr av bin Ladin.

För det andra så hoppas jag att de äntligen kan ge upp de här dumheterna, tretusen personer dog den 11 september 2001. ja det var en tragedi men verkligen inte av den omfattningen för att berättiga att kriga i mellanöstern i tio år.
Om 3.000 personer ger dem rätt att kriga i 10 år, så betyder det att 3.000/10=300 personer ger rätt  till ett års krigande. Om vi tar ett annat angrepp på civila, ett angrepp som skedde i japan den 6-9 augusti 1945 så dog där 150.000 civila (detta är de lägsta beräknade siffrorna, man vet inte säkert) så ger det oss 150.000/300=500år. Amerikanarna ska vara väldigt glada att resten av världen inte är lika långsinta som de är. (Händelsen är givetvis bombningarna av Hiroshima och Nagasaki)


Men det mest frånstötande är när president obama gång på gång använder orden 'killed', 'justice' och 'victory'.
En persons död oavsett vilken persons död är aldrig en seger, den enda segern är att undvika krig. Och det är verkligen inte rättvisa, ja Osama bin Ladin kanske förtjänade att dö men det var inte soldater som skulle ha dödat honom eller USAs president som skulle ge orderna. Inget har sagt om att försöka ta honom levande så jag utgår från att det aldrig fanns en tanke på det.
Han skulle gripits och först inför domstol för brott mot mänskligheten, om de sedan dömt honom till döden så hade det varit rättvisa men rättvisa sker aldrig i strid, och vapen kan inte ge rättvisa. De kan hjälpa rättvisan, men rättvisa sker i domstolar, vapen på egen hand kan bara ge hämd.
Dessutom så missade de chansen att förhöra al qaidas ledare och möjligen få tag i fler medlemmar i orginisationen via honom.

President Obama avslutade sitt tal med "One nation under God, indivisible, with liberty and justice for all" Och på samma gång svek han rättvisan.