...så jag gör de till blogginlägg. speciellt som det är länge sen jag skrev något.
Undertecknat Anarkist påpekade under mitt inlägg om monarkin (se listan till höger) följande:
Tänk lite utanför lådan, varför behöver vi någon som styr över oss? Om det nu är så överlägset som jag antar att du kommer påstå i ditt svar så fråga dig själv varför inte frivilligt ingående människor kan välja att bli styra, och de som inte vill kan slippa. One size fits all-tänket är kontraproduktivt.
På detta svarade jag kort och gott(okej inte kort men ni känner mig.)
Hur långt tar du det? ingen kung ingen president antar jag? men menar du typ inga lagar också?
Nåväl oavsett hur ska jag svara på det.
Makt är lite som energi och följer något som påminner ganska mycket om termodynamikens första lag. I det här fallet, "Makt kan inte skapas eller förstöras den kan bara flyttas runt" (Fredrik Dunge, Rationell Empirism, 2011-12-09, =P)
I det första fallet innebär det att ett land alltid kommer ha en ledare hur man än vrider och vänder på det, det kommer i varje slutet system finans en individ som av någon anledning har mer makt än alla andra individer (Dock inte större än alla andra tillsammans) den personen kommer få mer att säga till om i frågor och folk kommer börja hänvisa beslut till personen, vilket i sin tur ökar personens makt, så även om vi plockar ut kungen så får vi en president, plockar vi ut presidenten får vi stadsministern som de-facto stadschef, plockar vi bort honom får vi riksdagens talman, och plockar vi bort honom så får vi ledaren för det största partiet eller största regerande partiet.
Ergo vi kommer alltid ha någon som styr över oss, det ligger i systemets natur, och det gör det för att systemet är baserat på vår natur, vi är flockdjur och en flock har alltid en ledare. betänk dock att varje gång du plockar bort någon så minskar maktfördelningen.
Om du menar att man ska ta bort alla styrande medel, lagar etc. så är det en ännu sämre ide. Någon kommer behöva fylla maktvakuumet som uppstår och det kommer vara en privat person i det fallet, en rik affärsman eller en ledare för en kriminell organisation (Dock kommer den ju inte vara kriminell då det i ett laglöst samhälle inte finns någon kriminalitet). De kommer i det fallet utöva sin makt baserat på en sak, och det är sin egen vilja, tillbakahållna endast av sin egen moral.
Då föredrar jag att låta makten vila hos folkvalda och ännu hellre hos lagar.
På mitt inlägg om Europa politik (makt kommer från att inspirera folks hjärtan) så kommenterade en anonym person följande:
Vad ser du för mening med att skapa "landet Europa"? Det skulle bara leda till ännu mer maktcentralisering och inte minst införandet av fiat-valutan euron.
Ett kort inlägg som jag svarade på med min vanliga wall of text:
Emu är i längden en god ide, det är lite som en försäkring. Ett lands finansiella problem slås ut över alla med valutan istället för att de blir tvungna att bära bördan själva. Visst idag kanske det ser ut som om vi (eller i synnerhet tyskland) betalar kalaset för någon annans dumma beslut, men vi vet inget om framtiden med säkerhet (och kan inget veta om man ska tro Heisenbergs osäkerhetsprincip) och nästa gång kanske det är vi som är i nedgång och Grekland som räddar oss. Samma ide som en försäkring eller en fackförening.
"Enade vi stå splittrade vi falla"
Och varför är maktcentralisering någon negativt? För att du har intalat dig att det är så? Med centraliserad makt blir varje röst lika mycket värd oavsett i vilket land du bor i (in fact, i EU har små länder mer att säga till om än de borde), medan det med en massa små utspridda länder slutar med att de som har starkast ekonomi eller störst militär bestämmer. Ta USA som ett exempel, de har styrt världen mer eller mindre de senaste 20 åren, är det proportionerligt med deras befolkningsmängd... nej när jag tittar på det så har USA en ganska liten befolkning (åtminstone för ett land som täcker en tredjedels kontinent). I det stora blir det odemokratiskt.
Ta ett exempel inom Europa så har Storbritannien en permanent plats i FNs säkerhetsråd, varför? för att de vann ett krig för 60 år sedan, det trots att de har en relativt liten befolkning. Det är inte demokratiskt. Men om Eu blev ett land skulle Frankrike och Storbritanniens platser i säkerhets rådet representera hela eu. Och folkvalda representanter av 500 millioner invånare (världens 3:de största land)skulle ha de platserna. Istället för att de idag representerar 62+65=127 millioner (22de+ 20nde). Maktens proportion till hur många den representerar har alltså ökat.
En dag kanske vi kan hoppas på en värld ett land. där alla beslut som gäller oss alla fattas demokratiskt av oss alla, men det är långt i framtiden.
Slutligen vill jag tacka Anarkist och anonym för deras inlägg och uppmana andra som läser att lämna kommentarer så ska jag med största nöje debattera med er. Trots allt det är genom dialog vi utvecklas både som personer och som ett samhälle. (Se: Hegels teorier om teser, antiteser och synteser)
fredag 9 december 2011
lördag 11 juni 2011
Om tro, förströstan och sanning
Tro är något som har blivit väldigt kontroversiellt i Sverige det senaste århundradet. ordet har blivit något av en synonym till religion. ett ord som nästan är ett skällsord.
det är till och med så illa att när jag läste en bok för ett tag sen så hade man valt att översätta det engelska ordet 'faith' med förtröstan.
Vilket är ganska speciellt då förtröstan ligger mycket närmare vad jag anser tro betyder än religion.
Det handlar om att tro, det handlar inte om sanning. vad som är sanning spelar faktiskt ingen roll, det handlar om en klippa att vila sig mot i stormen, någonting att lita på, det handlar om inre frid. inte om vem som har rätt och ve som har fel.
problemet är att religion och tro har blivit ett maktmedel under de senaste två tusen åren, men det säger mer om den mänskliga naturen än om religion egentligen. som de heter 'det finns folk till allt', det kommer alltid finnas någon som hittar ett sätt att dra nytta av det som sägs oavsett om det är evangeliet Koranen eller Einsteins teori för allmännrelativitet.
det roliga är att tro handlar om inre frid, att hitta något som är så sant om än kanske bara för mig att jag alltid kan lita på det. något som inte kan innehålla någon falskhet eller egenintresse.
Tror jag?
En gång såg jag de 100 mest meningslösa påståendena som sägs ofta i 'herrarnas dassbok' bland dem fanns "jag tror på något" och "jag vill tro", och så här i efterhand kan jag säga att det var så jävla svenskt att dömma ut de meningarna som meningslösa, när faktum är att de tyder på en enorm vishet. Jag tror på något, kan betyda ungefär, jag har hittat mina svar men jag tänker inte packa på någon annan dem. jag vill tro på något, betyder ungefär jag letar efter svar men hr inte hittat nått ännu, vilket är något som åtminstone jag har en enorm respekt för; sökandet.
Jag får väl säga att jag tror på något, jag tror på universum. Och jag tror att universum kan vara skapat av någon elelr något, det är inte orimligt, jag tror att det kan finnas nått efter det här livet. är jag säker på att det är sannt? nej, men det ger mig själsfrid att tro på det. Så jag är kristen? Kanske det, jag tror att jesus har funnits, jag tror han har sagt många av de sakerna bibeln påstår, jag tror att han trodde att han tog på sig mänsklighetens synder. var han guds son? spelar det egentligen någon roll, guds son eller bara en av tidernas främsta filosofer så har jag en grym respekt för mannen. (Jag respekterar inte folk för vilka de är barn till utan för vad de själva gör)
vad det gäller sanning försöker jag dunsta ned universum till meningar av absolut sanning. återigen handlar det om tro, vad jag tror är sant.
Min första trossats är: Panta rei. Allting flyter. Till skillnad mot Herakleitos så syftar jag inte på allting förgänglighet, vad jag menar med orden är att det inte finns några fasta punkter, inga absoluta sanningar, till och med de punkter jag hittat är bara relativt sanna. allting flyter, ingenting är beständigt ingenting är sant men ingenting är heller falskt eller lögn. Universum är som havet, trots att hur det är ordnat ständigt förändras så är helheten evig och oförändrad.
min andra trossats fick jag ur Stargate (vilket bevisar att sanning kan hittas överallt): Universum är Oändligt. med vilket jag menar att det är omöjligt att veta allt, ibland måste man helt enkelt lita på något och tro, men det är också en uppskattning för hur oändligt enkelt men samtidigt komplicerat universum är. Det är inte en uppmaning att sluta söka sanningen utan snarare ett erkännande att fulländandet kanske ligger i att söka sanningen inte att hitta den. Det finns inget mål bara en väg att vandra.
Men det här är bara mina svar. de finns för att ge mig nått att tro på och ge mig själsfrid. Men döm inte folk för deras svar för då är ni inte bättre än inkvisitorerna var.
det är till och med så illa att när jag läste en bok för ett tag sen så hade man valt att översätta det engelska ordet 'faith' med förtröstan.
Vilket är ganska speciellt då förtröstan ligger mycket närmare vad jag anser tro betyder än religion.
Det handlar om att tro, det handlar inte om sanning. vad som är sanning spelar faktiskt ingen roll, det handlar om en klippa att vila sig mot i stormen, någonting att lita på, det handlar om inre frid. inte om vem som har rätt och ve som har fel.
problemet är att religion och tro har blivit ett maktmedel under de senaste två tusen åren, men det säger mer om den mänskliga naturen än om religion egentligen. som de heter 'det finns folk till allt', det kommer alltid finnas någon som hittar ett sätt att dra nytta av det som sägs oavsett om det är evangeliet Koranen eller Einsteins teori för allmännrelativitet.
det roliga är att tro handlar om inre frid, att hitta något som är så sant om än kanske bara för mig att jag alltid kan lita på det. något som inte kan innehålla någon falskhet eller egenintresse.
Tror jag?
En gång såg jag de 100 mest meningslösa påståendena som sägs ofta i 'herrarnas dassbok' bland dem fanns "jag tror på något" och "jag vill tro", och så här i efterhand kan jag säga att det var så jävla svenskt att dömma ut de meningarna som meningslösa, när faktum är att de tyder på en enorm vishet. Jag tror på något, kan betyda ungefär, jag har hittat mina svar men jag tänker inte packa på någon annan dem. jag vill tro på något, betyder ungefär jag letar efter svar men hr inte hittat nått ännu, vilket är något som åtminstone jag har en enorm respekt för; sökandet.
Jag får väl säga att jag tror på något, jag tror på universum. Och jag tror att universum kan vara skapat av någon elelr något, det är inte orimligt, jag tror att det kan finnas nått efter det här livet. är jag säker på att det är sannt? nej, men det ger mig själsfrid att tro på det. Så jag är kristen? Kanske det, jag tror att jesus har funnits, jag tror han har sagt många av de sakerna bibeln påstår, jag tror att han trodde att han tog på sig mänsklighetens synder. var han guds son? spelar det egentligen någon roll, guds son eller bara en av tidernas främsta filosofer så har jag en grym respekt för mannen. (Jag respekterar inte folk för vilka de är barn till utan för vad de själva gör)
vad det gäller sanning försöker jag dunsta ned universum till meningar av absolut sanning. återigen handlar det om tro, vad jag tror är sant.
Min första trossats är: Panta rei. Allting flyter. Till skillnad mot Herakleitos så syftar jag inte på allting förgänglighet, vad jag menar med orden är att det inte finns några fasta punkter, inga absoluta sanningar, till och med de punkter jag hittat är bara relativt sanna. allting flyter, ingenting är beständigt ingenting är sant men ingenting är heller falskt eller lögn. Universum är som havet, trots att hur det är ordnat ständigt förändras så är helheten evig och oförändrad.
min andra trossats fick jag ur Stargate (vilket bevisar att sanning kan hittas överallt): Universum är Oändligt. med vilket jag menar att det är omöjligt att veta allt, ibland måste man helt enkelt lita på något och tro, men det är också en uppskattning för hur oändligt enkelt men samtidigt komplicerat universum är. Det är inte en uppmaning att sluta söka sanningen utan snarare ett erkännande att fulländandet kanske ligger i att söka sanningen inte att hitta den. Det finns inget mål bara en väg att vandra.
Men det här är bara mina svar. de finns för att ge mig nått att tro på och ge mig själsfrid. Men döm inte folk för deras svar för då är ni inte bättre än inkvisitorerna var.
onsdag 1 juni 2011
av folkets nåde, Sveriges regent, demokratins försvarare.
Det senaste året har det debatterats mycket gällande Sveriges monarki, republikanerna har pressat starkt för att den skall avskaffas och rojalisterna har kämpat för att stå bakom kungen, vilka lik republikanerna än gräver fram.
Men debatten gällande Sveriges framtid som monarki eller republik ligger långt från en bedömning om Carl XVI är lämplig för ämbetet. Såna spekulationer handlar bara om en person, vi pratar om ett statsskick. Jag gillar kungen, men om vi ska ta republikanernas sida och se honom som ett stolpskott (ledsen kungen men objektivitet tål inga undantag) så finns det massor av exempel på presidenter som har varit minst lika illa. så kungen har besökt en porrklub? Bill Clinton låg med en praktikant. Så en av kungens vänner hade kriminella kontakter? Harding skulle fått avgå för mutbrott om han inte hunnit dö innan det uppdagades. Och då snackar vi ett land där republik faktiskt har funkat (någorlunda), jag skulle kunna nämna presidenter som Saddam Hussein och hans gelikar.
Poängen är att man inte kan döma ett statsskick efter de värsta ledarna de haft. empiriskt vetande är värdelöst utan ett rationellt resonemang. det är alltså via logik vi måste föra debatten framåt.
Ja republikanerna har rätt i en del saker, monarkin faller inte helt innanför de demokratiska lagarnas ramverk, men kanske är det ett nödvändigt offer.
Om Sverige blev republik skulle det innebära att vi fick en president, en president för det lilla landet Sverige långt i norr skulle dock inte alls ha samma vikt som en kung som arvtagare av en tusenårig tron, och med Erik Segersälls blod rinnande i sina ådror (jag vet att Bernadotte kom hit för mindre än 200 år sen, om ni undrar kan jag förklara). Carl XVI är inte bara en statschef för ett litet land uppe i norr, han är konung av Sverige och det ordet har fortfarande en enorm innebörd.
Dessutom så skulle en president vara folkvald, och därmed bara representera de som har röstat på honom. Han skulle också kunna avsättas.
Och här kommer vi till det viktigaste, republikanerna håller faktumet att kungen inte kan avsättas som sitt huvudsakliga argument för att avskaffa monarkin, jag håller det som mitt huvudsakliga argument för att ha kvar den. Kungen kan aldrig avsättas, inte utan att skriva om grundlagen och det innebär två på vartannat följande folkomröstningar. Kungen behöver aldrig bli vald eller omvald. Det är hans styrka.
Demokratins svaghet är dess oförmåga att hantera populism, politiker som kastar ett ben åt en grupp för att fiska röster, oftast är det väldigt kortsiktiga lösningar som blir på bekostnad av de långsiktiga. Men en kung behöver inte fiska röster, han kan säga vad som behöver sägas, och det är hans makt, om kungen säger något, så vet vi att han menar det. och det här är hans makt. Varken mer eller mindre än nån annan, han har ingen politisk makt men han kan yttra sig, och göra det med det demokratiska konungadömet Sveriges fulla auktoritet bakom sig.
Det är inte rätt, speciellt inte mot dem som aldrig får en chans att ha ett privatliv, men det är nödvändigt, vi offrar deras väl för att vi ska ha en statschef vi alla kan lita på (om inte omdömme så iaf ärlighet) och anlednignen till att Sverige fortfarande är monarki efter tusen år är att de som följt i Erik den heliges och Mangus ladulås fotspår fortsatt att värna om vårt folk.
Därför borde kungen få tillbaka positionen som riksdagens talman, för att alltid vara där som en påminnelse för politikerna, att allt de säger och allt de gör hörs och ses av en person som de aldrig kan avsätta och som de inte kan påverka, en person upplärd från födseln att representera folket.
Det är ingen stor makt (närvaro vid alla möten och att få vara den som öppnar och stänger mötet) i jämförelse med tex Englands drottning som är;
Elizabeth den andra, av Guds nåde, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands och hennes övriga riken och territoriers Drottning, Samväldets överhuvud, Troslärans försvarare
(jag utgår från att ni vet vad av guds nåde innebär?).
Allt jag ber om är att låta Sveriges regent vara;
av folkets nåde, Sveriges regent, demokratins försvarare.
För det är inte i guds namn kungen talar det är i vårt namn, i folkets namn. Som återbetalning för det offer som han och hans förfäder har gjort för vår skull, låt honom fortsätta tala i vårt namn, låt honom vara en påminnelse hos våra folkvalde politiker att Sverige är ett och folket är ett. Representerade av en stadschef med mandat och skyldighet att representera alla.
Men debatten gällande Sveriges framtid som monarki eller republik ligger långt från en bedömning om Carl XVI är lämplig för ämbetet. Såna spekulationer handlar bara om en person, vi pratar om ett statsskick. Jag gillar kungen, men om vi ska ta republikanernas sida och se honom som ett stolpskott (ledsen kungen men objektivitet tål inga undantag) så finns det massor av exempel på presidenter som har varit minst lika illa. så kungen har besökt en porrklub? Bill Clinton låg med en praktikant. Så en av kungens vänner hade kriminella kontakter? Harding skulle fått avgå för mutbrott om han inte hunnit dö innan det uppdagades. Och då snackar vi ett land där republik faktiskt har funkat (någorlunda), jag skulle kunna nämna presidenter som Saddam Hussein och hans gelikar.
Poängen är att man inte kan döma ett statsskick efter de värsta ledarna de haft. empiriskt vetande är värdelöst utan ett rationellt resonemang. det är alltså via logik vi måste föra debatten framåt.
Ja republikanerna har rätt i en del saker, monarkin faller inte helt innanför de demokratiska lagarnas ramverk, men kanske är det ett nödvändigt offer.
Om Sverige blev republik skulle det innebära att vi fick en president, en president för det lilla landet Sverige långt i norr skulle dock inte alls ha samma vikt som en kung som arvtagare av en tusenårig tron, och med Erik Segersälls blod rinnande i sina ådror (jag vet att Bernadotte kom hit för mindre än 200 år sen, om ni undrar kan jag förklara). Carl XVI är inte bara en statschef för ett litet land uppe i norr, han är konung av Sverige och det ordet har fortfarande en enorm innebörd.
Dessutom så skulle en president vara folkvald, och därmed bara representera de som har röstat på honom. Han skulle också kunna avsättas.
Och här kommer vi till det viktigaste, republikanerna håller faktumet att kungen inte kan avsättas som sitt huvudsakliga argument för att avskaffa monarkin, jag håller det som mitt huvudsakliga argument för att ha kvar den. Kungen kan aldrig avsättas, inte utan att skriva om grundlagen och det innebär två på vartannat följande folkomröstningar. Kungen behöver aldrig bli vald eller omvald. Det är hans styrka.
Demokratins svaghet är dess oförmåga att hantera populism, politiker som kastar ett ben åt en grupp för att fiska röster, oftast är det väldigt kortsiktiga lösningar som blir på bekostnad av de långsiktiga. Men en kung behöver inte fiska röster, han kan säga vad som behöver sägas, och det är hans makt, om kungen säger något, så vet vi att han menar det. och det här är hans makt. Varken mer eller mindre än nån annan, han har ingen politisk makt men han kan yttra sig, och göra det med det demokratiska konungadömet Sveriges fulla auktoritet bakom sig.
Det är inte rätt, speciellt inte mot dem som aldrig får en chans att ha ett privatliv, men det är nödvändigt, vi offrar deras väl för att vi ska ha en statschef vi alla kan lita på (om inte omdömme så iaf ärlighet) och anlednignen till att Sverige fortfarande är monarki efter tusen år är att de som följt i Erik den heliges och Mangus ladulås fotspår fortsatt att värna om vårt folk.
Därför borde kungen få tillbaka positionen som riksdagens talman, för att alltid vara där som en påminnelse för politikerna, att allt de säger och allt de gör hörs och ses av en person som de aldrig kan avsätta och som de inte kan påverka, en person upplärd från födseln att representera folket.
Det är ingen stor makt (närvaro vid alla möten och att få vara den som öppnar och stänger mötet) i jämförelse med tex Englands drottning som är;
Elizabeth den andra, av Guds nåde, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands och hennes övriga riken och territoriers Drottning, Samväldets överhuvud, Troslärans försvarare
(jag utgår från att ni vet vad av guds nåde innebär?).
Allt jag ber om är att låta Sveriges regent vara;
av folkets nåde, Sveriges regent, demokratins försvarare.
För det är inte i guds namn kungen talar det är i vårt namn, i folkets namn. Som återbetalning för det offer som han och hans förfäder har gjort för vår skull, låt honom fortsätta tala i vårt namn, låt honom vara en påminnelse hos våra folkvalde politiker att Sverige är ett och folket är ett. Representerade av en stadschef med mandat och skyldighet att representera alla.
lördag 21 maj 2011
Sökes fyra saknade ryttare och 5 obrutna sigill.
Så jorden ska uppenbarligen gå under om ett par timmar, den stora jordbävningen som enligt bibeln skall komma när Jesus bryter det sjätte sigillet. Men det intressanta är att i dne versen nämns inte de dödad uppståndelse, så antingen kommer det en jordbävning till senare (jag har inte hunnit igenom hela uppenbarelseboken) eller så har uppståndelsen inget med jordbävningen att göra.
I alla falla så skall 5 sigill brytas innan jordbävningen.
1. När det första sigillet bryts skall segerns vita ryttare rida ut, har inte sett till honom, men om nån annan har det får ni rätta mig.
2. när det andra sigillet bryts skall krigets röda ryttare rida ut, och ta freden ur människornas hjärtan och få broder att döda broder. Kriga har vi gjort länge men honom har jag inte heller sett till.
3. när det tredje sigillet bryts skall hungersnödens svarta ryttare rida ut, med tanke på att den andel av mänskligheten som hungrar är strängt avtagande under de senaste tusen åren så känner jag inte att det här kriteriumet har uppfyllts.
4. när det fjärde bryts så ska döden rida ut och skörda en fjärdedel av jordens folk.
5. när det femte bryts så skall de som mördats för sin tro återuppstå, men det verkar vara till himlen de skall komma så det lär vi ju inte märka.
och först på det sjätte sigillet är det tal om nån jordbävning, och då inte den som väcker de döda. men tycker ni allvarligt att vi ens uppfyllt de kriterierna som står här? jag har ju mina tvivel. jag får fråga mig om de som påstår att jorden ska gå under ikväll ens läst uppenbarelseboken?
Iaf jag citerar Markus 13:7 :
"Och ni får höra stridslarm och krigsrykten låt då inte skrämma er. Sådant måste komma men det är ännu inte slutet"
Och det här är Markus citerande Jesus uppenbarelseboken är Johannes visioner. Jag tror att messias ord väger lite tyngre än en evangelists men jag kan ha fel...
I alla falla så skall 5 sigill brytas innan jordbävningen.
1. När det första sigillet bryts skall segerns vita ryttare rida ut, har inte sett till honom, men om nån annan har det får ni rätta mig.
2. när det andra sigillet bryts skall krigets röda ryttare rida ut, och ta freden ur människornas hjärtan och få broder att döda broder. Kriga har vi gjort länge men honom har jag inte heller sett till.
3. när det tredje sigillet bryts skall hungersnödens svarta ryttare rida ut, med tanke på att den andel av mänskligheten som hungrar är strängt avtagande under de senaste tusen åren så känner jag inte att det här kriteriumet har uppfyllts.
4. när det fjärde bryts så ska döden rida ut och skörda en fjärdedel av jordens folk.
5. när det femte bryts så skall de som mördats för sin tro återuppstå, men det verkar vara till himlen de skall komma så det lär vi ju inte märka.
och först på det sjätte sigillet är det tal om nån jordbävning, och då inte den som väcker de döda. men tycker ni allvarligt att vi ens uppfyllt de kriterierna som står här? jag har ju mina tvivel. jag får fråga mig om de som påstår att jorden ska gå under ikväll ens läst uppenbarelseboken?
Iaf jag citerar Markus 13:7 :
"Och ni får höra stridslarm och krigsrykten låt då inte skrämma er. Sådant måste komma men det är ännu inte slutet"
Och det här är Markus citerande Jesus uppenbarelseboken är Johannes visioner. Jag tror att messias ord väger lite tyngre än en evangelists men jag kan ha fel...
torsdag 5 maj 2011
Om Ondska kärlek och hat.
Såg lite på smalville nyss och en av karaktärerna säger: "total absence of love, some say thats the definition of evil", en intressant ståndpunkt. Men ingen är väl helt fri från kärlek? å andra sidan, ingen är väl enbart ond.
Men jo det finns faktiskt folk som är helt oförmögna att känna kärlek, folk med vissa psykiska problem är helt utan känslor, och det finns droger som dämpar känslor till nästan obefintlighet.
Men de saknar alla känslor, ja ingen kärlek men inte heller något hat. Och hat är något som ofta är ett attribut av ondska.
Men kanske är det fel, kanske är hat inte en del av ondska utan en del av kärlek. en del av vad som gör oss levande, kanske är det i att inte låta oss själva känna den riktiga faran ligger.
Hat har sina risker, det får oss att trycka undan våran förmåga att älska, men om vi trycker undan vår förmåga att hata så har vi redan mist den, vi kan inte kontrollera vad vi känner, men vi kan låta bli att känna om vi behöver det (psykologiska försvarsmekanismer förträngning och förnekande).
Visst det finns tillfällen då vi kanske tillfälligt måste skjuta våra känslor åt sidan, men i slutändan måste vi möta våra demoner och hoppas att vår förmåga att älska är starkare än vår förmåga att hata.
"För kärlek är lika fullkomligt och ursinnigt som hat"
Men jo det finns faktiskt folk som är helt oförmögna att känna kärlek, folk med vissa psykiska problem är helt utan känslor, och det finns droger som dämpar känslor till nästan obefintlighet.
Men de saknar alla känslor, ja ingen kärlek men inte heller något hat. Och hat är något som ofta är ett attribut av ondska.
Men kanske är det fel, kanske är hat inte en del av ondska utan en del av kärlek. en del av vad som gör oss levande, kanske är det i att inte låta oss själva känna den riktiga faran ligger.
Hat har sina risker, det får oss att trycka undan våran förmåga att älska, men om vi trycker undan vår förmåga att hata så har vi redan mist den, vi kan inte kontrollera vad vi känner, men vi kan låta bli att känna om vi behöver det (psykologiska försvarsmekanismer förträngning och förnekande).
Visst det finns tillfällen då vi kanske tillfälligt måste skjuta våra känslor åt sidan, men i slutändan måste vi möta våra demoner och hoppas att vår förmåga att älska är starkare än vår förmåga att hata.
"För kärlek är lika fullkomligt och ursinnigt som hat"
måndag 2 maj 2011
Justice for all? Knappast Vapen kan inte ge rättvisa.
Jag läste nyss att Osama bin laden har blivit dödad i Pakistan, jag hörde USAs president Barack Obamas tal om det hela, och jag är inte imponerad.
För det första, bin Ladin är bara en man hans död kommer inte göra någon större skillnad i det större kriget mot terrorismen, kanske kommer det bara trappas upp än mer nu när amerikanarna har gjort en martyr av bin Ladin.
För det andra så hoppas jag att de äntligen kan ge upp de här dumheterna, tretusen personer dog den 11 september 2001. ja det var en tragedi men verkligen inte av den omfattningen för att berättiga att kriga i mellanöstern i tio år.
Om 3.000 personer ger dem rätt att kriga i 10 år, så betyder det att 3.000/10=300 personer ger rätt till ett års krigande. Om vi tar ett annat angrepp på civila, ett angrepp som skedde i japan den 6-9 augusti 1945 så dog där 150.000 civila (detta är de lägsta beräknade siffrorna, man vet inte säkert) så ger det oss 150.000/300=500år. Amerikanarna ska vara väldigt glada att resten av världen inte är lika långsinta som de är. (Händelsen är givetvis bombningarna av Hiroshima och Nagasaki)
Men det mest frånstötande är när president obama gång på gång använder orden 'killed', 'justice' och 'victory'.
En persons död oavsett vilken persons död är aldrig en seger, den enda segern är att undvika krig. Och det är verkligen inte rättvisa, ja Osama bin Ladin kanske förtjänade att dö men det var inte soldater som skulle ha dödat honom eller USAs president som skulle ge orderna. Inget har sagt om att försöka ta honom levande så jag utgår från att det aldrig fanns en tanke på det.
Han skulle gripits och först inför domstol för brott mot mänskligheten, om de sedan dömt honom till döden så hade det varit rättvisa men rättvisa sker aldrig i strid, och vapen kan inte ge rättvisa. De kan hjälpa rättvisan, men rättvisa sker i domstolar, vapen på egen hand kan bara ge hämd.
Dessutom så missade de chansen att förhöra al qaidas ledare och möjligen få tag i fler medlemmar i orginisationen via honom.
President Obama avslutade sitt tal med "One nation under God, indivisible, with liberty and justice for all" Och på samma gång svek han rättvisan.
För det första, bin Ladin är bara en man hans död kommer inte göra någon större skillnad i det större kriget mot terrorismen, kanske kommer det bara trappas upp än mer nu när amerikanarna har gjort en martyr av bin Ladin.
För det andra så hoppas jag att de äntligen kan ge upp de här dumheterna, tretusen personer dog den 11 september 2001. ja det var en tragedi men verkligen inte av den omfattningen för att berättiga att kriga i mellanöstern i tio år.
Om 3.000 personer ger dem rätt att kriga i 10 år, så betyder det att 3.000/10=300 personer ger rätt till ett års krigande. Om vi tar ett annat angrepp på civila, ett angrepp som skedde i japan den 6-9 augusti 1945 så dog där 150.000 civila (detta är de lägsta beräknade siffrorna, man vet inte säkert) så ger det oss 150.000/300=500år. Amerikanarna ska vara väldigt glada att resten av världen inte är lika långsinta som de är. (Händelsen är givetvis bombningarna av Hiroshima och Nagasaki)
Men det mest frånstötande är när president obama gång på gång använder orden 'killed', 'justice' och 'victory'.
En persons död oavsett vilken persons död är aldrig en seger, den enda segern är att undvika krig. Och det är verkligen inte rättvisa, ja Osama bin Ladin kanske förtjänade att dö men det var inte soldater som skulle ha dödat honom eller USAs president som skulle ge orderna. Inget har sagt om att försöka ta honom levande så jag utgår från att det aldrig fanns en tanke på det.
Han skulle gripits och först inför domstol för brott mot mänskligheten, om de sedan dömt honom till döden så hade det varit rättvisa men rättvisa sker aldrig i strid, och vapen kan inte ge rättvisa. De kan hjälpa rättvisan, men rättvisa sker i domstolar, vapen på egen hand kan bara ge hämd.
Dessutom så missade de chansen att förhöra al qaidas ledare och möjligen få tag i fler medlemmar i orginisationen via honom.
President Obama avslutade sitt tal med "One nation under God, indivisible, with liberty and justice for all" Och på samma gång svek han rättvisan.
söndag 1 maj 2011
Makt kommer från att inpirera folks hjärtan
Det framgår inte så bra i titeln kanske men idag ska jag prata Europa politik.
Under den senaste finanskrisen så har EU tagit stora smällar, många har tvivlat på möjligheten att hålla ihop en gemensam europeisk ekonomisk union.
De länder som behövt pengar har varit många och de länderna som har haft kapital har varit få. Faktum är att de länderna som har gett pengar och varit med i Euro samarbetet har varit ett: Tyskland.
De förtjänar en eloge för utan Tyskland hade EU fallit, men frågan är är det de länderna som fått pengar eller de som givit som egentligen tjänat mest på krisen?
Politik handlar om åsikter, känslor och sympatier. De länder som nästan stjälpte euron har en hel del ganska irriterade blickar riktade mot sig nu.
Men de länder (landet) som stävjade krisen och drog oss ur den har vunnit mycket mycket respekt i Europa.
Under Nüremberg rättegångarna yttrade Hans Frank orden: "Det kommer att ta tusen år innan Tyskland har sonat sin skuld". Han hade fel.
Inte så att kriget är glömt, men om man frågade någon europé om Tyskland innan krisen skulle de med säkerhet nämnt kriget. Det är inte lika säkert nu. I takt med att de som upplevde kriget dör av och tyskland visar sitt värde som en bundsförvant för Europas länder kommer Tysklands skam vara glömt på en tiondel av den tiden. Inte så att det som gjordes är förlåtet, men så att det ses som nåt som gjordes för länge sen av nån diktator. ingen skyller idag på italienarna för att Nero jagade kristna.
Och i takt med att Tyskland vinner sympatier i Europa vinner de också makt, för makt kommer från att inspirera folks hjärtan. Ja röster i EU beror på folkmängd (inte proportionellt utan logaritmetiskt) men många röster är inte makt. att ha många röster på sin sida är makt.
Och när ett land vinner sympatier vinner också de idéer som är starka i det landet sympatier. Folk söker personer i det landet som har liknande åsikter som sig själva som inspirations källor, detta får politiken i andra länder att dras mot de mallar som finns i det sympatiserade landet. Så har det varit med USA under senare hälften av 1900talet.
Jag säger inte att det är en jätte förändring, men jag säger att det kan finans tendenser som drar åt det hållet, och Tyskland i det här fallet vinner makt. Detta kan ses som en bra sak, då tyskland visat att de är ett av de länderna som står starkast bakom EU, men frågan är ifall det är så bra, för tillsammans med faktumet att tyskland har EUs största befolkning kan det leda till att de blir för dominanta vilket kan skrämma andra länder till att bli mer skeptiska till EU (I synnerhet då kriget ännu inte är helt glömt).
Tysklands ensamma ingripande som EMU land mot krisen stärker sålunda EU i kort tids perspektiv men kan i det långa loppet kosta oss unionen. Vilket betyder att Europa sjunker tillbaka i ytterliggare ett årtusende av inre stridigheter.
Hur kan det här undvikas?
Maktfördelning! Fler av de länder som har stabila ekonomier måste se chansen att skaffa sig sympatier i Europa och makt i EU.
Sverige la pengar i potten tillsammans med Tyskland för att hjälpa de svårast drabbade länderna, men vi tog aldrig någon större del av stöten för vi har inte euro. Till skillnad mot tyskland är vi ett litet land som har ganska lite att säga till om i Europa, vi skulle tagit chansen och slutit oss till emu under en svår tid, för att visa våra sympatier för de drabbade i Europa och vinna politiskt och ideologiskt stöd. Vi missade chansen men det kommer fler chanser.
Många i Sverige säger att vi klarar oss bättre utan euro, men det handlar inte om vad vi behöver, det handlar om att som EU fungerar just nu är det möjligt att köpa européernas sympatier något som i det långa loppet kommer vara till mycket större vinning för oss än att stå utanför eventuella valuta nedgångar hos euron.
Ett annat land som borde observera hur vinden blåser är Norge, Europas (näst?) rikaste land. Som det är just nu så befinner de sig i en situation där de accepterar alla direktiv som kommer från EU utan att sitta med vid bordet. Men med tanke på hur stark deras ekonomi är skulle de kunna vara en av de viktigaste rösterna vid bordet, varför begränsa sig själva?
Europa går mot ett enande, men vad det kommer bli för någon sorts land, är långt ifrån klart, visst vi pratar engelska som kommunikations språk idag men det är inte säkert att det förblir så. USA är en stor influens idag men i den här takten kommer de vara en fallen stjärna långt innan EU är en nation.
Men genom att ställa upp för de andra medlemsländerna så ökar vi våran chans att få våra värderingar och vår kultur som ett essentiell del i det som en dag kommer vara landet Europa.
Under den senaste finanskrisen så har EU tagit stora smällar, många har tvivlat på möjligheten att hålla ihop en gemensam europeisk ekonomisk union.
De länder som behövt pengar har varit många och de länderna som har haft kapital har varit få. Faktum är att de länderna som har gett pengar och varit med i Euro samarbetet har varit ett: Tyskland.
De förtjänar en eloge för utan Tyskland hade EU fallit, men frågan är är det de länderna som fått pengar eller de som givit som egentligen tjänat mest på krisen?
Politik handlar om åsikter, känslor och sympatier. De länder som nästan stjälpte euron har en hel del ganska irriterade blickar riktade mot sig nu.
Men de länder (landet) som stävjade krisen och drog oss ur den har vunnit mycket mycket respekt i Europa.
Under Nüremberg rättegångarna yttrade Hans Frank orden: "Det kommer att ta tusen år innan Tyskland har sonat sin skuld". Han hade fel.
Inte så att kriget är glömt, men om man frågade någon europé om Tyskland innan krisen skulle de med säkerhet nämnt kriget. Det är inte lika säkert nu. I takt med att de som upplevde kriget dör av och tyskland visar sitt värde som en bundsförvant för Europas länder kommer Tysklands skam vara glömt på en tiondel av den tiden. Inte så att det som gjordes är förlåtet, men så att det ses som nåt som gjordes för länge sen av nån diktator. ingen skyller idag på italienarna för att Nero jagade kristna.
Och i takt med att Tyskland vinner sympatier i Europa vinner de också makt, för makt kommer från att inspirera folks hjärtan. Ja röster i EU beror på folkmängd (inte proportionellt utan logaritmetiskt) men många röster är inte makt. att ha många röster på sin sida är makt.
Och när ett land vinner sympatier vinner också de idéer som är starka i det landet sympatier. Folk söker personer i det landet som har liknande åsikter som sig själva som inspirations källor, detta får politiken i andra länder att dras mot de mallar som finns i det sympatiserade landet. Så har det varit med USA under senare hälften av 1900talet.
Jag säger inte att det är en jätte förändring, men jag säger att det kan finans tendenser som drar åt det hållet, och Tyskland i det här fallet vinner makt. Detta kan ses som en bra sak, då tyskland visat att de är ett av de länderna som står starkast bakom EU, men frågan är ifall det är så bra, för tillsammans med faktumet att tyskland har EUs största befolkning kan det leda till att de blir för dominanta vilket kan skrämma andra länder till att bli mer skeptiska till EU (I synnerhet då kriget ännu inte är helt glömt).
Tysklands ensamma ingripande som EMU land mot krisen stärker sålunda EU i kort tids perspektiv men kan i det långa loppet kosta oss unionen. Vilket betyder att Europa sjunker tillbaka i ytterliggare ett årtusende av inre stridigheter.
Hur kan det här undvikas?
Maktfördelning! Fler av de länder som har stabila ekonomier måste se chansen att skaffa sig sympatier i Europa och makt i EU.
Sverige la pengar i potten tillsammans med Tyskland för att hjälpa de svårast drabbade länderna, men vi tog aldrig någon större del av stöten för vi har inte euro. Till skillnad mot tyskland är vi ett litet land som har ganska lite att säga till om i Europa, vi skulle tagit chansen och slutit oss till emu under en svår tid, för att visa våra sympatier för de drabbade i Europa och vinna politiskt och ideologiskt stöd. Vi missade chansen men det kommer fler chanser.
Många i Sverige säger att vi klarar oss bättre utan euro, men det handlar inte om vad vi behöver, det handlar om att som EU fungerar just nu är det möjligt att köpa européernas sympatier något som i det långa loppet kommer vara till mycket större vinning för oss än att stå utanför eventuella valuta nedgångar hos euron.
Ett annat land som borde observera hur vinden blåser är Norge, Europas (näst?) rikaste land. Som det är just nu så befinner de sig i en situation där de accepterar alla direktiv som kommer från EU utan att sitta med vid bordet. Men med tanke på hur stark deras ekonomi är skulle de kunna vara en av de viktigaste rösterna vid bordet, varför begränsa sig själva?
Europa går mot ett enande, men vad det kommer bli för någon sorts land, är långt ifrån klart, visst vi pratar engelska som kommunikations språk idag men det är inte säkert att det förblir så. USA är en stor influens idag men i den här takten kommer de vara en fallen stjärna långt innan EU är en nation.
Men genom att ställa upp för de andra medlemsländerna så ökar vi våran chans att få våra värderingar och vår kultur som ett essentiell del i det som en dag kommer vara landet Europa.
måndag 14 mars 2011
Sann intelligens
Följande påstående kom till mig nu på morgonen: Sann intelligens mäts inte i IQ utan i bedrifter.
Se det så här, en person med jätte hög IQ som inte kan komma på någonting vettigt att använda den till är inte särskilt smart.
En person som däremot inte har mer än normal IQ men är medveten om det och jobbar hårt för att uppnå sina mål, är både insiktsfull och intelligent nog att kompensera för att det finns de där ute som har högre ren hjärnkapacitet.
Driftighet beslutsamhet och social kompetens ingår inte i IQ begreppet men är möjligen långt mer värde för en persons avtryck i historien än ren kapacitet, sen hjälper ju en uppenbarelse av inspiration alltid.
Mina fråga är dock, är ödmjukhet en nödvändighet för sann intelligens?
Se det så här, en person med jätte hög IQ som inte kan komma på någonting vettigt att använda den till är inte särskilt smart.
En person som däremot inte har mer än normal IQ men är medveten om det och jobbar hårt för att uppnå sina mål, är både insiktsfull och intelligent nog att kompensera för att det finns de där ute som har högre ren hjärnkapacitet.
Driftighet beslutsamhet och social kompetens ingår inte i IQ begreppet men är möjligen långt mer värde för en persons avtryck i historien än ren kapacitet, sen hjälper ju en uppenbarelse av inspiration alltid.
Mina fråga är dock, är ödmjukhet en nödvändighet för sann intelligens?
tisdag 1 mars 2011
En saga med sensmoral
"Det var en gång en ung kille, låt oss kalla honom ceasar, ceasear var en riktig slagskämpe, han var stark och han spöade alla som satte sig upp mot honom.Till slut så vågade ingen längre slåss med honom, för som de sade 'Det är ju Caesar, jag kommer bara få stryk'. Men åren gick och caesar blev äldre. och det kom nya yngre män till granskapet, fortfarande muckade ingen med caesar för han var ju trots allt caesar.Sen en dag flyttade det dit en ung man vid namn Atilla. Atilla var kanske inte lika stark som caesar, eller ens starkast av den nya generation, men han var fucking crazy så han började spöa upp folk som ingne annan vågade mucka med.Så kom det sig att han spöade upp Caesars yngre bror konstantin. Då blev Caesar arg och lovade att slå ihjäl Atilla. Men Atilla var fucking crazy så han gick med på att slåss mot Casear. Då började Caesar inse att han inte precis var tjugo längre och att han inte hade slagits på många år.Så casear plockade upp sin mobil och messade människorna som han hade brukat spöa upp, och lovade dem en chans att vara ceasars kompis. Om de ställde upp för honom.Den ende som svarade var en kille vid namn Theodric, men han lovade att slåss tillsamans med Caesar.Men när dagen för fighten kom så dök aldrig Caesar upp och Atilla nitade fullständigt skiten ur Theodric.och sensmoralen är slåss aldrig för nån för att de en gång varit starka"Är det nån som ser parallellerna jag ser till idag?
måndag 28 februari 2011
Betraktelser den 27 Februari nådens år 2011.
Man brukar säga att om man inte är röd när man är ung har man inget hjärta. och att om man inte är blå när man blir vuxen har man ingen hjärna.
Nåväl att jag saknar hjärta är knappast någon nyhet för någon.
Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt jag tror snarare att det handlar om att rött är en enklare åsikt att anamma, att det finns saker som är nödvändigtvis rätt eller fel. det handlar om att det är lättare att acceptera plikt etik än konsekvens etik.
unga som tänker med hjärtat väljer en lätt åsikt att det finsn saker som är rät eller fel.
Medan när man blir äldre omvärderar man sina åsikter och börjar inse att världen är mer komplicerad än man tidigare trott. jag tror att oavsett vad vi från början har för åsikt så får vi när vi blir äldre en djupare förståelse för den motsatta sidan av det hela.
Jag är uppfostrad borgerligt, uppfostrad att bli blå, är jag det nu som vuxen, ja det är jag väl. men jag börjar nu i mina tidiga 20 år bygga upp en respekt för det röda, och deras världsbild.
Det som man kan kalla det svenska sättet att se på saker.
Sverige och medelvägen, vi har aldrig varit kommunister men vi har aldrig heller varit fullfjädrade kapitalister.
det finns så mycket som är typiskt svenskt som tillhör det här sättet att tänka. det är märkligt att dessa värderingar som klass tryck, fack föreningar osv. som tidigare varit okränkbara, nu är i gungning. Men det kanske just är i det att de gungar som gör att vi ser hur viktiga en del av dem är för vårat samhälle.
Jag har till exempel alltid varit en ICA person, idén med ett kollektiv ägt företag som Konsum har jag alltid funnit konstigt. Men nu när jag blivit mognare och börjat tänka själv så ser jag många av fördelarna.
Inte så att jag är emot privat ägande men jag ser det som ett fullgott komplement till det hela.
Det finns fördelar med att hela vinsten återinvesteras i företaget. I regel ligger det där det ligger ett ICA eller Konsum en motsvarande butik från den andra kedjan bredvid.
Men på sistone har jag börjat märka att Konsum butikerna oftast är lite större lite mer välsorterade eller lite bättre städade.
Och jag överväger min tidigare ståndpunkt. Liksom vi alltid måste omvärdera våra ståndpunkter, liksom vi alltid måste tänka varför tänker jag som jag gör, det är vad visdom handlar om. och visdom är det ju vi ska samla på oss när vi blir äldre.
Nåväl att jag saknar hjärta är knappast någon nyhet för någon.
Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt jag tror snarare att det handlar om att rött är en enklare åsikt att anamma, att det finns saker som är nödvändigtvis rätt eller fel. det handlar om att det är lättare att acceptera plikt etik än konsekvens etik.
unga som tänker med hjärtat väljer en lätt åsikt att det finsn saker som är rät eller fel.
Medan när man blir äldre omvärderar man sina åsikter och börjar inse att världen är mer komplicerad än man tidigare trott. jag tror att oavsett vad vi från början har för åsikt så får vi när vi blir äldre en djupare förståelse för den motsatta sidan av det hela.
Jag är uppfostrad borgerligt, uppfostrad att bli blå, är jag det nu som vuxen, ja det är jag väl. men jag börjar nu i mina tidiga 20 år bygga upp en respekt för det röda, och deras världsbild.
Det som man kan kalla det svenska sättet att se på saker.
Sverige och medelvägen, vi har aldrig varit kommunister men vi har aldrig heller varit fullfjädrade kapitalister.
det finns så mycket som är typiskt svenskt som tillhör det här sättet att tänka. det är märkligt att dessa värderingar som klass tryck, fack föreningar osv. som tidigare varit okränkbara, nu är i gungning. Men det kanske just är i det att de gungar som gör att vi ser hur viktiga en del av dem är för vårat samhälle.
Jag har till exempel alltid varit en ICA person, idén med ett kollektiv ägt företag som Konsum har jag alltid funnit konstigt. Men nu när jag blivit mognare och börjat tänka själv så ser jag många av fördelarna.
Inte så att jag är emot privat ägande men jag ser det som ett fullgott komplement till det hela.
Det finns fördelar med att hela vinsten återinvesteras i företaget. I regel ligger det där det ligger ett ICA eller Konsum en motsvarande butik från den andra kedjan bredvid.
Men på sistone har jag börjat märka att Konsum butikerna oftast är lite större lite mer välsorterade eller lite bättre städade.
Och jag överväger min tidigare ståndpunkt. Liksom vi alltid måste omvärdera våra ståndpunkter, liksom vi alltid måste tänka varför tänker jag som jag gör, det är vad visdom handlar om. och visdom är det ju vi ska samla på oss när vi blir äldre.
Installerat och bootat
Då har jag installerat och bootat den här bloggen, eller ja nått snarlikt, inte för att det egenligen handlar om en verklig instalation, men you get the point.
Den här bloggens syfte är att låta mig skriva ned och dela med mig inte bara av en hel del av de tankar som flyter upp (och det händer tillräckligt ofta) utan också en del av de projekt jag sysslar med. Jag skall dock försöka hålla mitt eget liv borta från det, det finns tillräckligt mycket bloggar som behandlar sånt.
Här handlar det, vilket titeln antyder om filosofi, vetenskap, teknik och åsikter.
Och för er som inte är jätte inne i tänket är empirism och rationalism två begrepp ur kunskaps teorin. Empirism handlar om kunskap utifrån erfarenhet och rationalism handlar om kunskap utifrån förnuft.
De brukar oftast ses som motpoler men jag anser att det endast är genom en kombination men kan bilda sig någon djupare uppfattning om världen.
i.a.f. som twisted sisters utryckte sig.
Hi Ho! lets go!
Den här bloggens syfte är att låta mig skriva ned och dela med mig inte bara av en hel del av de tankar som flyter upp (och det händer tillräckligt ofta) utan också en del av de projekt jag sysslar med. Jag skall dock försöka hålla mitt eget liv borta från det, det finns tillräckligt mycket bloggar som behandlar sånt.
Här handlar det, vilket titeln antyder om filosofi, vetenskap, teknik och åsikter.
Och för er som inte är jätte inne i tänket är empirism och rationalism två begrepp ur kunskaps teorin. Empirism handlar om kunskap utifrån erfarenhet och rationalism handlar om kunskap utifrån förnuft.
De brukar oftast ses som motpoler men jag anser att det endast är genom en kombination men kan bilda sig någon djupare uppfattning om världen.
i.a.f. som twisted sisters utryckte sig.
Hi Ho! lets go!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)