av folkets nåde, Sveriges regent, demokratins försvarare.

Det senaste året har det debatterats mycket gällande Sveriges monarki, republikanerna har pressat starkt för att den skall avskaffas och rojalisterna har kämpat för att stå bakom kungen, vilka lik republikanerna än gräver fram.
Men debatten gällande Sveriges framtid som monarki eller republik ligger långt från en bedömning om Carl XVI är lämplig för ämbetet. Såna spekulationer handlar bara om en person, vi pratar om ett statsskick. Jag gillar kungen, men om vi ska ta republikanernas sida och se honom som ett stolpskott (ledsen kungen men objektivitet tål inga undantag) så finns det massor av exempel på presidenter som har varit minst lika illa. så kungen har besökt en porrklub? Bill Clinton låg med en praktikant. Så  en av kungens vänner hade kriminella kontakter? Harding skulle fått avgå för mutbrott om han inte hunnit dö innan det uppdagades. Och då snackar vi ett land där republik faktiskt har funkat (någorlunda), jag skulle kunna nämna presidenter som Saddam Hussein och hans gelikar.
Poängen är att man inte kan döma ett statsskick efter de värsta ledarna de haft. empiriskt vetande är värdelöst utan ett rationellt resonemang. det är alltså via logik vi måste föra debatten framåt.

Ja republikanerna har rätt i en del saker, monarkin faller inte helt innanför de demokratiska lagarnas ramverk, men kanske är det ett nödvändigt offer.

Om Sverige blev republik skulle det innebära att vi fick en president, en president för det lilla landet Sverige långt i norr skulle dock inte alls ha samma vikt som en kung som arvtagare av en tusenårig tron, och med Erik Segersälls blod rinnande i sina ådror (jag vet att Bernadotte kom hit för mindre än 200 år sen, om ni undrar kan jag förklara). Carl XVI är inte bara en statschef för ett litet land uppe i norr, han är konung av Sverige och det ordet har fortfarande en enorm innebörd.
Dessutom så skulle en president vara folkvald, och därmed bara representera de som har röstat på honom. Han skulle också kunna avsättas.

Och här kommer vi till det viktigaste, republikanerna håller faktumet att kungen inte kan avsättas som sitt huvudsakliga argument för att avskaffa monarkin, jag håller det som mitt huvudsakliga argument för att ha kvar den. Kungen kan aldrig avsättas, inte utan att skriva om grundlagen och det innebär två på vartannat följande folkomröstningar. Kungen  behöver aldrig bli vald eller omvald. Det är hans styrka.
Demokratins svaghet är dess oförmåga att hantera populism, politiker som kastar ett ben åt en grupp för att fiska röster, oftast är det väldigt kortsiktiga lösningar som blir på bekostnad av de långsiktiga. Men en kung behöver inte fiska röster, han kan säga vad som behöver sägas, och det är hans makt, om kungen säger något, så vet vi att han menar det. och det här är hans makt. Varken mer eller mindre än nån annan, han har ingen politisk makt men han kan yttra sig, och göra det med det demokratiska konungadömet Sveriges fulla auktoritet bakom sig.
Det är inte rätt, speciellt inte mot dem som aldrig får en chans att ha ett privatliv, men det är nödvändigt, vi offrar deras väl för att vi ska ha en statschef vi alla kan lita på (om inte omdömme så iaf ärlighet) och anlednignen till att Sverige fortfarande är monarki efter tusen år är att de som följt i Erik den heliges och Mangus ladulås fotspår fortsatt att värna om vårt folk.
Därför borde kungen få tillbaka positionen som riksdagens talman, för att alltid vara där som en påminnelse för politikerna, att allt de säger och allt de gör hörs och ses av en person som de aldrig kan avsätta och som de inte kan påverka, en person upplärd från födseln att representera folket.
Det är ingen stor makt (närvaro vid alla möten och att få vara den som öppnar och stänger mötet) i jämförelse med tex Englands drottning som är;
Elizabeth den andra, av Guds nåde, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands och hennes övriga riken och territoriers Drottning, Samväldets överhuvud, Troslärans försvarare
(jag utgår från att ni vet vad av guds nåde innebär?).


Allt jag ber om är att låta Sveriges regent vara;
av folkets nåde, Sveriges regent, demokratins försvarare.
För det är inte i guds namn kungen talar det är i vårt namn, i folkets namn. Som återbetalning för det offer som han och hans förfäder har gjort för vår skull, låt honom fortsätta tala i vårt namn, låt honom vara en påminnelse hos våra folkvalde politiker att Sverige är ett och folket är ett. Representerade av en stadschef med mandat och skyldighet att representera alla.