Tro är något som har blivit väldigt kontroversiellt i Sverige det senaste århundradet. ordet har blivit något av en synonym till religion. ett ord som nästan är ett skällsord.
det är till och med så illa att när jag läste en bok för ett tag sen så hade man valt att översätta det engelska ordet 'faith' med förtröstan.
Vilket är ganska speciellt då förtröstan ligger mycket närmare vad jag anser tro betyder än religion.
Det handlar om att tro, det handlar inte om sanning. vad som är sanning spelar faktiskt ingen roll, det handlar om en klippa att vila sig mot i stormen, någonting att lita på, det handlar om inre frid. inte om vem som har rätt och ve som har fel.
problemet är att religion och tro har blivit ett maktmedel under de senaste två tusen åren, men det säger mer om den mänskliga naturen än om religion egentligen. som de heter 'det finns folk till allt', det kommer alltid finnas någon som hittar ett sätt att dra nytta av det som sägs oavsett om det är evangeliet Koranen eller Einsteins teori för allmännrelativitet.
det roliga är att tro handlar om inre frid, att hitta något som är så sant om än kanske bara för mig att jag alltid kan lita på det. något som inte kan innehålla någon falskhet eller egenintresse.
Tror jag?
En gång såg jag de 100 mest meningslösa påståendena som sägs ofta i 'herrarnas dassbok' bland dem fanns "jag tror på något" och "jag vill tro", och så här i efterhand kan jag säga att det var så jävla svenskt att dömma ut de meningarna som meningslösa, när faktum är att de tyder på en enorm vishet. Jag tror på något, kan betyda ungefär, jag har hittat mina svar men jag tänker inte packa på någon annan dem. jag vill tro på något, betyder ungefär jag letar efter svar men hr inte hittat nått ännu, vilket är något som åtminstone jag har en enorm respekt för; sökandet.
Jag får väl säga att jag tror på något, jag tror på universum. Och jag tror att universum kan vara skapat av någon elelr något, det är inte orimligt, jag tror att det kan finnas nått efter det här livet. är jag säker på att det är sannt? nej, men det ger mig själsfrid att tro på det. Så jag är kristen? Kanske det, jag tror att jesus har funnits, jag tror han har sagt många av de sakerna bibeln påstår, jag tror att han trodde att han tog på sig mänsklighetens synder. var han guds son? spelar det egentligen någon roll, guds son eller bara en av tidernas främsta filosofer så har jag en grym respekt för mannen. (Jag respekterar inte folk för vilka de är barn till utan för vad de själva gör)
vad det gäller sanning försöker jag dunsta ned universum till meningar av absolut sanning. återigen handlar det om tro, vad jag tror är sant.
Min första trossats är: Panta rei. Allting flyter. Till skillnad mot Herakleitos så syftar jag inte på allting förgänglighet, vad jag menar med orden är att det inte finns några fasta punkter, inga absoluta sanningar, till och med de punkter jag hittat är bara relativt sanna. allting flyter, ingenting är beständigt ingenting är sant men ingenting är heller falskt eller lögn. Universum är som havet, trots att hur det är ordnat ständigt förändras så är helheten evig och oförändrad.
min andra trossats fick jag ur Stargate (vilket bevisar att sanning kan hittas överallt): Universum är Oändligt. med vilket jag menar att det är omöjligt att veta allt, ibland måste man helt enkelt lita på något och tro, men det är också en uppskattning för hur oändligt enkelt men samtidigt komplicerat universum är. Det är inte en uppmaning att sluta söka sanningen utan snarare ett erkännande att fulländandet kanske ligger i att söka sanningen inte att hitta den. Det finns inget mål bara en väg att vandra.
Men det här är bara mina svar. de finns för att ge mig nått att tro på och ge mig själsfrid. Men döm inte folk för deras svar för då är ni inte bättre än inkvisitorerna var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar