Så jorden ska uppenbarligen gå under om ett par timmar, den stora jordbävningen som enligt bibeln skall komma när Jesus bryter det sjätte sigillet. Men det intressanta är att i dne versen nämns inte de dödad uppståndelse, så antingen kommer det en jordbävning till senare (jag har inte hunnit igenom hela uppenbarelseboken) eller så har uppståndelsen inget med jordbävningen att göra.
I alla falla så skall 5 sigill brytas innan jordbävningen.
1. När det första sigillet bryts skall segerns vita ryttare rida ut, har inte sett till honom, men om nån annan har det får ni rätta mig.
2. när det andra sigillet bryts skall krigets röda ryttare rida ut, och ta freden ur människornas hjärtan och få broder att döda broder. Kriga har vi gjort länge men honom har jag inte heller sett till.
3. när det tredje sigillet bryts skall hungersnödens svarta ryttare rida ut, med tanke på att den andel av mänskligheten som hungrar är strängt avtagande under de senaste tusen åren så känner jag inte att det här kriteriumet har uppfyllts.
4. när det fjärde bryts så ska döden rida ut och skörda en fjärdedel av jordens folk.
5. när det femte bryts så skall de som mördats för sin tro återuppstå, men det verkar vara till himlen de skall komma så det lär vi ju inte märka.
och först på det sjätte sigillet är det tal om nån jordbävning, och då inte den som väcker de döda. men tycker ni allvarligt att vi ens uppfyllt de kriterierna som står här? jag har ju mina tvivel. jag får fråga mig om de som påstår att jorden ska gå under ikväll ens läst uppenbarelseboken?
Iaf jag citerar Markus 13:7 :
"Och ni får höra stridslarm och krigsrykten låt då inte skrämma er. Sådant måste komma men det är ännu inte slutet"
Och det här är Markus citerande Jesus uppenbarelseboken är Johannes visioner. Jag tror att messias ord väger lite tyngre än en evangelists men jag kan ha fel...
lördag 21 maj 2011
torsdag 5 maj 2011
Om Ondska kärlek och hat.
Såg lite på smalville nyss och en av karaktärerna säger: "total absence of love, some say thats the definition of evil", en intressant ståndpunkt. Men ingen är väl helt fri från kärlek? å andra sidan, ingen är väl enbart ond.
Men jo det finns faktiskt folk som är helt oförmögna att känna kärlek, folk med vissa psykiska problem är helt utan känslor, och det finns droger som dämpar känslor till nästan obefintlighet.
Men de saknar alla känslor, ja ingen kärlek men inte heller något hat. Och hat är något som ofta är ett attribut av ondska.
Men kanske är det fel, kanske är hat inte en del av ondska utan en del av kärlek. en del av vad som gör oss levande, kanske är det i att inte låta oss själva känna den riktiga faran ligger.
Hat har sina risker, det får oss att trycka undan våran förmåga att älska, men om vi trycker undan vår förmåga att hata så har vi redan mist den, vi kan inte kontrollera vad vi känner, men vi kan låta bli att känna om vi behöver det (psykologiska försvarsmekanismer förträngning och förnekande).
Visst det finns tillfällen då vi kanske tillfälligt måste skjuta våra känslor åt sidan, men i slutändan måste vi möta våra demoner och hoppas att vår förmåga att älska är starkare än vår förmåga att hata.
"För kärlek är lika fullkomligt och ursinnigt som hat"
Men jo det finns faktiskt folk som är helt oförmögna att känna kärlek, folk med vissa psykiska problem är helt utan känslor, och det finns droger som dämpar känslor till nästan obefintlighet.
Men de saknar alla känslor, ja ingen kärlek men inte heller något hat. Och hat är något som ofta är ett attribut av ondska.
Men kanske är det fel, kanske är hat inte en del av ondska utan en del av kärlek. en del av vad som gör oss levande, kanske är det i att inte låta oss själva känna den riktiga faran ligger.
Hat har sina risker, det får oss att trycka undan våran förmåga att älska, men om vi trycker undan vår förmåga att hata så har vi redan mist den, vi kan inte kontrollera vad vi känner, men vi kan låta bli att känna om vi behöver det (psykologiska försvarsmekanismer förträngning och förnekande).
Visst det finns tillfällen då vi kanske tillfälligt måste skjuta våra känslor åt sidan, men i slutändan måste vi möta våra demoner och hoppas att vår förmåga att älska är starkare än vår förmåga att hata.
"För kärlek är lika fullkomligt och ursinnigt som hat"
måndag 2 maj 2011
Justice for all? Knappast Vapen kan inte ge rättvisa.
Jag läste nyss att Osama bin laden har blivit dödad i Pakistan, jag hörde USAs president Barack Obamas tal om det hela, och jag är inte imponerad.
För det första, bin Ladin är bara en man hans död kommer inte göra någon större skillnad i det större kriget mot terrorismen, kanske kommer det bara trappas upp än mer nu när amerikanarna har gjort en martyr av bin Ladin.
För det andra så hoppas jag att de äntligen kan ge upp de här dumheterna, tretusen personer dog den 11 september 2001. ja det var en tragedi men verkligen inte av den omfattningen för att berättiga att kriga i mellanöstern i tio år.
Om 3.000 personer ger dem rätt att kriga i 10 år, så betyder det att 3.000/10=300 personer ger rätt till ett års krigande. Om vi tar ett annat angrepp på civila, ett angrepp som skedde i japan den 6-9 augusti 1945 så dog där 150.000 civila (detta är de lägsta beräknade siffrorna, man vet inte säkert) så ger det oss 150.000/300=500år. Amerikanarna ska vara väldigt glada att resten av världen inte är lika långsinta som de är. (Händelsen är givetvis bombningarna av Hiroshima och Nagasaki)
Men det mest frånstötande är när president obama gång på gång använder orden 'killed', 'justice' och 'victory'.
En persons död oavsett vilken persons död är aldrig en seger, den enda segern är att undvika krig. Och det är verkligen inte rättvisa, ja Osama bin Ladin kanske förtjänade att dö men det var inte soldater som skulle ha dödat honom eller USAs president som skulle ge orderna. Inget har sagt om att försöka ta honom levande så jag utgår från att det aldrig fanns en tanke på det.
Han skulle gripits och först inför domstol för brott mot mänskligheten, om de sedan dömt honom till döden så hade det varit rättvisa men rättvisa sker aldrig i strid, och vapen kan inte ge rättvisa. De kan hjälpa rättvisan, men rättvisa sker i domstolar, vapen på egen hand kan bara ge hämd.
Dessutom så missade de chansen att förhöra al qaidas ledare och möjligen få tag i fler medlemmar i orginisationen via honom.
President Obama avslutade sitt tal med "One nation under God, indivisible, with liberty and justice for all" Och på samma gång svek han rättvisan.
För det första, bin Ladin är bara en man hans död kommer inte göra någon större skillnad i det större kriget mot terrorismen, kanske kommer det bara trappas upp än mer nu när amerikanarna har gjort en martyr av bin Ladin.
För det andra så hoppas jag att de äntligen kan ge upp de här dumheterna, tretusen personer dog den 11 september 2001. ja det var en tragedi men verkligen inte av den omfattningen för att berättiga att kriga i mellanöstern i tio år.
Om 3.000 personer ger dem rätt att kriga i 10 år, så betyder det att 3.000/10=300 personer ger rätt till ett års krigande. Om vi tar ett annat angrepp på civila, ett angrepp som skedde i japan den 6-9 augusti 1945 så dog där 150.000 civila (detta är de lägsta beräknade siffrorna, man vet inte säkert) så ger det oss 150.000/300=500år. Amerikanarna ska vara väldigt glada att resten av världen inte är lika långsinta som de är. (Händelsen är givetvis bombningarna av Hiroshima och Nagasaki)
Men det mest frånstötande är när president obama gång på gång använder orden 'killed', 'justice' och 'victory'.
En persons död oavsett vilken persons död är aldrig en seger, den enda segern är att undvika krig. Och det är verkligen inte rättvisa, ja Osama bin Ladin kanske förtjänade att dö men det var inte soldater som skulle ha dödat honom eller USAs president som skulle ge orderna. Inget har sagt om att försöka ta honom levande så jag utgår från att det aldrig fanns en tanke på det.
Han skulle gripits och först inför domstol för brott mot mänskligheten, om de sedan dömt honom till döden så hade det varit rättvisa men rättvisa sker aldrig i strid, och vapen kan inte ge rättvisa. De kan hjälpa rättvisan, men rättvisa sker i domstolar, vapen på egen hand kan bara ge hämd.
Dessutom så missade de chansen att förhöra al qaidas ledare och möjligen få tag i fler medlemmar i orginisationen via honom.
President Obama avslutade sitt tal med "One nation under God, indivisible, with liberty and justice for all" Och på samma gång svek han rättvisan.
söndag 1 maj 2011
Makt kommer från att inpirera folks hjärtan
Det framgår inte så bra i titeln kanske men idag ska jag prata Europa politik.
Under den senaste finanskrisen så har EU tagit stora smällar, många har tvivlat på möjligheten att hålla ihop en gemensam europeisk ekonomisk union.
De länder som behövt pengar har varit många och de länderna som har haft kapital har varit få. Faktum är att de länderna som har gett pengar och varit med i Euro samarbetet har varit ett: Tyskland.
De förtjänar en eloge för utan Tyskland hade EU fallit, men frågan är är det de länderna som fått pengar eller de som givit som egentligen tjänat mest på krisen?
Politik handlar om åsikter, känslor och sympatier. De länder som nästan stjälpte euron har en hel del ganska irriterade blickar riktade mot sig nu.
Men de länder (landet) som stävjade krisen och drog oss ur den har vunnit mycket mycket respekt i Europa.
Under Nüremberg rättegångarna yttrade Hans Frank orden: "Det kommer att ta tusen år innan Tyskland har sonat sin skuld". Han hade fel.
Inte så att kriget är glömt, men om man frågade någon europé om Tyskland innan krisen skulle de med säkerhet nämnt kriget. Det är inte lika säkert nu. I takt med att de som upplevde kriget dör av och tyskland visar sitt värde som en bundsförvant för Europas länder kommer Tysklands skam vara glömt på en tiondel av den tiden. Inte så att det som gjordes är förlåtet, men så att det ses som nåt som gjordes för länge sen av nån diktator. ingen skyller idag på italienarna för att Nero jagade kristna.
Och i takt med att Tyskland vinner sympatier i Europa vinner de också makt, för makt kommer från att inspirera folks hjärtan. Ja röster i EU beror på folkmängd (inte proportionellt utan logaritmetiskt) men många röster är inte makt. att ha många röster på sin sida är makt.
Och när ett land vinner sympatier vinner också de idéer som är starka i det landet sympatier. Folk söker personer i det landet som har liknande åsikter som sig själva som inspirations källor, detta får politiken i andra länder att dras mot de mallar som finns i det sympatiserade landet. Så har det varit med USA under senare hälften av 1900talet.
Jag säger inte att det är en jätte förändring, men jag säger att det kan finans tendenser som drar åt det hållet, och Tyskland i det här fallet vinner makt. Detta kan ses som en bra sak, då tyskland visat att de är ett av de länderna som står starkast bakom EU, men frågan är ifall det är så bra, för tillsammans med faktumet att tyskland har EUs största befolkning kan det leda till att de blir för dominanta vilket kan skrämma andra länder till att bli mer skeptiska till EU (I synnerhet då kriget ännu inte är helt glömt).
Tysklands ensamma ingripande som EMU land mot krisen stärker sålunda EU i kort tids perspektiv men kan i det långa loppet kosta oss unionen. Vilket betyder att Europa sjunker tillbaka i ytterliggare ett årtusende av inre stridigheter.
Hur kan det här undvikas?
Maktfördelning! Fler av de länder som har stabila ekonomier måste se chansen att skaffa sig sympatier i Europa och makt i EU.
Sverige la pengar i potten tillsammans med Tyskland för att hjälpa de svårast drabbade länderna, men vi tog aldrig någon större del av stöten för vi har inte euro. Till skillnad mot tyskland är vi ett litet land som har ganska lite att säga till om i Europa, vi skulle tagit chansen och slutit oss till emu under en svår tid, för att visa våra sympatier för de drabbade i Europa och vinna politiskt och ideologiskt stöd. Vi missade chansen men det kommer fler chanser.
Många i Sverige säger att vi klarar oss bättre utan euro, men det handlar inte om vad vi behöver, det handlar om att som EU fungerar just nu är det möjligt att köpa européernas sympatier något som i det långa loppet kommer vara till mycket större vinning för oss än att stå utanför eventuella valuta nedgångar hos euron.
Ett annat land som borde observera hur vinden blåser är Norge, Europas (näst?) rikaste land. Som det är just nu så befinner de sig i en situation där de accepterar alla direktiv som kommer från EU utan att sitta med vid bordet. Men med tanke på hur stark deras ekonomi är skulle de kunna vara en av de viktigaste rösterna vid bordet, varför begränsa sig själva?
Europa går mot ett enande, men vad det kommer bli för någon sorts land, är långt ifrån klart, visst vi pratar engelska som kommunikations språk idag men det är inte säkert att det förblir så. USA är en stor influens idag men i den här takten kommer de vara en fallen stjärna långt innan EU är en nation.
Men genom att ställa upp för de andra medlemsländerna så ökar vi våran chans att få våra värderingar och vår kultur som ett essentiell del i det som en dag kommer vara landet Europa.
Under den senaste finanskrisen så har EU tagit stora smällar, många har tvivlat på möjligheten att hålla ihop en gemensam europeisk ekonomisk union.
De länder som behövt pengar har varit många och de länderna som har haft kapital har varit få. Faktum är att de länderna som har gett pengar och varit med i Euro samarbetet har varit ett: Tyskland.
De förtjänar en eloge för utan Tyskland hade EU fallit, men frågan är är det de länderna som fått pengar eller de som givit som egentligen tjänat mest på krisen?
Politik handlar om åsikter, känslor och sympatier. De länder som nästan stjälpte euron har en hel del ganska irriterade blickar riktade mot sig nu.
Men de länder (landet) som stävjade krisen och drog oss ur den har vunnit mycket mycket respekt i Europa.
Under Nüremberg rättegångarna yttrade Hans Frank orden: "Det kommer att ta tusen år innan Tyskland har sonat sin skuld". Han hade fel.
Inte så att kriget är glömt, men om man frågade någon europé om Tyskland innan krisen skulle de med säkerhet nämnt kriget. Det är inte lika säkert nu. I takt med att de som upplevde kriget dör av och tyskland visar sitt värde som en bundsförvant för Europas länder kommer Tysklands skam vara glömt på en tiondel av den tiden. Inte så att det som gjordes är förlåtet, men så att det ses som nåt som gjordes för länge sen av nån diktator. ingen skyller idag på italienarna för att Nero jagade kristna.
Och i takt med att Tyskland vinner sympatier i Europa vinner de också makt, för makt kommer från att inspirera folks hjärtan. Ja röster i EU beror på folkmängd (inte proportionellt utan logaritmetiskt) men många röster är inte makt. att ha många röster på sin sida är makt.
Och när ett land vinner sympatier vinner också de idéer som är starka i det landet sympatier. Folk söker personer i det landet som har liknande åsikter som sig själva som inspirations källor, detta får politiken i andra länder att dras mot de mallar som finns i det sympatiserade landet. Så har det varit med USA under senare hälften av 1900talet.
Jag säger inte att det är en jätte förändring, men jag säger att det kan finans tendenser som drar åt det hållet, och Tyskland i det här fallet vinner makt. Detta kan ses som en bra sak, då tyskland visat att de är ett av de länderna som står starkast bakom EU, men frågan är ifall det är så bra, för tillsammans med faktumet att tyskland har EUs största befolkning kan det leda till att de blir för dominanta vilket kan skrämma andra länder till att bli mer skeptiska till EU (I synnerhet då kriget ännu inte är helt glömt).
Tysklands ensamma ingripande som EMU land mot krisen stärker sålunda EU i kort tids perspektiv men kan i det långa loppet kosta oss unionen. Vilket betyder att Europa sjunker tillbaka i ytterliggare ett årtusende av inre stridigheter.
Hur kan det här undvikas?
Maktfördelning! Fler av de länder som har stabila ekonomier måste se chansen att skaffa sig sympatier i Europa och makt i EU.
Sverige la pengar i potten tillsammans med Tyskland för att hjälpa de svårast drabbade länderna, men vi tog aldrig någon större del av stöten för vi har inte euro. Till skillnad mot tyskland är vi ett litet land som har ganska lite att säga till om i Europa, vi skulle tagit chansen och slutit oss till emu under en svår tid, för att visa våra sympatier för de drabbade i Europa och vinna politiskt och ideologiskt stöd. Vi missade chansen men det kommer fler chanser.
Många i Sverige säger att vi klarar oss bättre utan euro, men det handlar inte om vad vi behöver, det handlar om att som EU fungerar just nu är det möjligt att köpa européernas sympatier något som i det långa loppet kommer vara till mycket större vinning för oss än att stå utanför eventuella valuta nedgångar hos euron.
Ett annat land som borde observera hur vinden blåser är Norge, Europas (näst?) rikaste land. Som det är just nu så befinner de sig i en situation där de accepterar alla direktiv som kommer från EU utan att sitta med vid bordet. Men med tanke på hur stark deras ekonomi är skulle de kunna vara en av de viktigaste rösterna vid bordet, varför begränsa sig själva?
Europa går mot ett enande, men vad det kommer bli för någon sorts land, är långt ifrån klart, visst vi pratar engelska som kommunikations språk idag men det är inte säkert att det förblir så. USA är en stor influens idag men i den här takten kommer de vara en fallen stjärna långt innan EU är en nation.
Men genom att ställa upp för de andra medlemsländerna så ökar vi våran chans att få våra värderingar och vår kultur som ett essentiell del i det som en dag kommer vara landet Europa.
måndag 14 mars 2011
Sann intelligens
Följande påstående kom till mig nu på morgonen: Sann intelligens mäts inte i IQ utan i bedrifter.
Se det så här, en person med jätte hög IQ som inte kan komma på någonting vettigt att använda den till är inte särskilt smart.
En person som däremot inte har mer än normal IQ men är medveten om det och jobbar hårt för att uppnå sina mål, är både insiktsfull och intelligent nog att kompensera för att det finns de där ute som har högre ren hjärnkapacitet.
Driftighet beslutsamhet och social kompetens ingår inte i IQ begreppet men är möjligen långt mer värde för en persons avtryck i historien än ren kapacitet, sen hjälper ju en uppenbarelse av inspiration alltid.
Mina fråga är dock, är ödmjukhet en nödvändighet för sann intelligens?
Se det så här, en person med jätte hög IQ som inte kan komma på någonting vettigt att använda den till är inte särskilt smart.
En person som däremot inte har mer än normal IQ men är medveten om det och jobbar hårt för att uppnå sina mål, är både insiktsfull och intelligent nog att kompensera för att det finns de där ute som har högre ren hjärnkapacitet.
Driftighet beslutsamhet och social kompetens ingår inte i IQ begreppet men är möjligen långt mer värde för en persons avtryck i historien än ren kapacitet, sen hjälper ju en uppenbarelse av inspiration alltid.
Mina fråga är dock, är ödmjukhet en nödvändighet för sann intelligens?
tisdag 1 mars 2011
En saga med sensmoral
"Det var en gång en ung kille, låt oss kalla honom ceasar, ceasear var en riktig slagskämpe, han var stark och han spöade alla som satte sig upp mot honom.Till slut så vågade ingen längre slåss med honom, för som de sade 'Det är ju Caesar, jag kommer bara få stryk'. Men åren gick och caesar blev äldre. och det kom nya yngre män till granskapet, fortfarande muckade ingen med caesar för han var ju trots allt caesar.Sen en dag flyttade det dit en ung man vid namn Atilla. Atilla var kanske inte lika stark som caesar, eller ens starkast av den nya generation, men han var fucking crazy så han började spöa upp folk som ingne annan vågade mucka med.Så kom det sig att han spöade upp Caesars yngre bror konstantin. Då blev Caesar arg och lovade att slå ihjäl Atilla. Men Atilla var fucking crazy så han gick med på att slåss mot Casear. Då började Caesar inse att han inte precis var tjugo längre och att han inte hade slagits på många år.Så casear plockade upp sin mobil och messade människorna som han hade brukat spöa upp, och lovade dem en chans att vara ceasars kompis. Om de ställde upp för honom.Den ende som svarade var en kille vid namn Theodric, men han lovade att slåss tillsamans med Caesar.Men när dagen för fighten kom så dök aldrig Caesar upp och Atilla nitade fullständigt skiten ur Theodric.och sensmoralen är slåss aldrig för nån för att de en gång varit starka"Är det nån som ser parallellerna jag ser till idag?
måndag 28 februari 2011
Betraktelser den 27 Februari nådens år 2011.
Man brukar säga att om man inte är röd när man är ung har man inget hjärta. och att om man inte är blå när man blir vuxen har man ingen hjärna.
Nåväl att jag saknar hjärta är knappast någon nyhet för någon.
Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt jag tror snarare att det handlar om att rött är en enklare åsikt att anamma, att det finns saker som är nödvändigtvis rätt eller fel. det handlar om att det är lättare att acceptera plikt etik än konsekvens etik.
unga som tänker med hjärtat väljer en lätt åsikt att det finsn saker som är rät eller fel.
Medan när man blir äldre omvärderar man sina åsikter och börjar inse att världen är mer komplicerad än man tidigare trott. jag tror att oavsett vad vi från början har för åsikt så får vi när vi blir äldre en djupare förståelse för den motsatta sidan av det hela.
Jag är uppfostrad borgerligt, uppfostrad att bli blå, är jag det nu som vuxen, ja det är jag väl. men jag börjar nu i mina tidiga 20 år bygga upp en respekt för det röda, och deras världsbild.
Det som man kan kalla det svenska sättet att se på saker.
Sverige och medelvägen, vi har aldrig varit kommunister men vi har aldrig heller varit fullfjädrade kapitalister.
det finns så mycket som är typiskt svenskt som tillhör det här sättet att tänka. det är märkligt att dessa värderingar som klass tryck, fack föreningar osv. som tidigare varit okränkbara, nu är i gungning. Men det kanske just är i det att de gungar som gör att vi ser hur viktiga en del av dem är för vårat samhälle.
Jag har till exempel alltid varit en ICA person, idén med ett kollektiv ägt företag som Konsum har jag alltid funnit konstigt. Men nu när jag blivit mognare och börjat tänka själv så ser jag många av fördelarna.
Inte så att jag är emot privat ägande men jag ser det som ett fullgott komplement till det hela.
Det finns fördelar med att hela vinsten återinvesteras i företaget. I regel ligger det där det ligger ett ICA eller Konsum en motsvarande butik från den andra kedjan bredvid.
Men på sistone har jag börjat märka att Konsum butikerna oftast är lite större lite mer välsorterade eller lite bättre städade.
Och jag överväger min tidigare ståndpunkt. Liksom vi alltid måste omvärdera våra ståndpunkter, liksom vi alltid måste tänka varför tänker jag som jag gör, det är vad visdom handlar om. och visdom är det ju vi ska samla på oss när vi blir äldre.
Nåväl att jag saknar hjärta är knappast någon nyhet för någon.
Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt jag tror snarare att det handlar om att rött är en enklare åsikt att anamma, att det finns saker som är nödvändigtvis rätt eller fel. det handlar om att det är lättare att acceptera plikt etik än konsekvens etik.
unga som tänker med hjärtat väljer en lätt åsikt att det finsn saker som är rät eller fel.
Medan när man blir äldre omvärderar man sina åsikter och börjar inse att världen är mer komplicerad än man tidigare trott. jag tror att oavsett vad vi från början har för åsikt så får vi när vi blir äldre en djupare förståelse för den motsatta sidan av det hela.
Jag är uppfostrad borgerligt, uppfostrad att bli blå, är jag det nu som vuxen, ja det är jag väl. men jag börjar nu i mina tidiga 20 år bygga upp en respekt för det röda, och deras världsbild.
Det som man kan kalla det svenska sättet att se på saker.
Sverige och medelvägen, vi har aldrig varit kommunister men vi har aldrig heller varit fullfjädrade kapitalister.
det finns så mycket som är typiskt svenskt som tillhör det här sättet att tänka. det är märkligt att dessa värderingar som klass tryck, fack föreningar osv. som tidigare varit okränkbara, nu är i gungning. Men det kanske just är i det att de gungar som gör att vi ser hur viktiga en del av dem är för vårat samhälle.
Jag har till exempel alltid varit en ICA person, idén med ett kollektiv ägt företag som Konsum har jag alltid funnit konstigt. Men nu när jag blivit mognare och börjat tänka själv så ser jag många av fördelarna.
Inte så att jag är emot privat ägande men jag ser det som ett fullgott komplement till det hela.
Det finns fördelar med att hela vinsten återinvesteras i företaget. I regel ligger det där det ligger ett ICA eller Konsum en motsvarande butik från den andra kedjan bredvid.
Men på sistone har jag börjat märka att Konsum butikerna oftast är lite större lite mer välsorterade eller lite bättre städade.
Och jag överväger min tidigare ståndpunkt. Liksom vi alltid måste omvärdera våra ståndpunkter, liksom vi alltid måste tänka varför tänker jag som jag gör, det är vad visdom handlar om. och visdom är det ju vi ska samla på oss när vi blir äldre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)